Frågor och svar om Centrala koncept

Centrala koncept är en sammanställning av definitioner, innebörder och kopplingar inom fackområdet Ledning och samverkan. Det innehåller ett antal nyckelbegrepp (till exempel inriktning, samordning, ledning, samverkan, övrig styrning och planering) och beskrivningar om hur dessa
begrepp hänger ihop. Mycket av innehållet bygger på urval och tolkningar av vetenskap och beprövad erfarenhet inom fackområdet.

Målet med Centrala koncept är att förbättra förutsättningarna för en sammanhängande hantering och utveckling av aktörsgemensamt arbete inför och under samhällsstörningar både i fredstid och vid höjd beredskap. Innehållet gör också att det finns en spårbarhet och transparens bakom tankarna som ligger till grund för Ramverket vilket är till nytta vid framtida utveckling.

Centrala koncept riktar sig till dig som behöver ha en djup kunskap och förståelse inom området Ledning och samverkan vid samhällsstörningar. Detta oavsett om du arbetar med utveckling inom området, utbildning och studier eller om du praktiskt hanterar samhällsstörningar.

Nån har sagt att ”förstå är att komplicera, det är att berika med djup.” Ledning och samverkan är ett komplext område vilket medför att en text om det på konceptuell nivå kan vara utmanade, både för den som skriver och den som läser. Den främsta orsaken till det är att ledning och samverkan inte går att ta på, som vi kan med fysiska objekt. Vi behöver därför olika tankeverktyg för att fånga vad det är vi håller på med och tankeverktyg är abstrakta. Om vi förenklar våra abstrakta resonemang för
mycket finns det också en risk att vi missar väsentliga perspektiv och till slut tänker fel. Därför tror vi att den konceptuella nivån tillför ett nödvändigt djup i förståelsen om vad ledning och samverkan är.

En annan utmaning vid konceptuella resonemang är att texten ska hålla för alla tänkbara situationer och sammanhang. Om vi lägger för stort fokus på den väldigt konkreta delen av hantering av samhällsstörningar riskerar texten att bli bunden till en viss situation eller ett visst sammanhang.

Slutligen behöver de konceptuella resonemangen hänga ihop, vilket gör det nödvändigt att fånga upp och beskriva innehållsmässiga kopplingar mellan ett centralt koncept och ett annat.

De generella aktiviteterna bygger på innehållet i många olika metoder som redan finns inom ledning och samverkan. Vi har försökt hitta gemensamma nämnare i alla dessa metoder och utifrån dessa utveckla ett resonemang om generella aktiviteter som alltid behövs och skapar värde vid hanteringen av samhällsstörningar.

De generella aktiviteterna bygger inte på att allting måste ske i en sekventiell ordning. En del aktiviteter sker parallellt och kontinuerligt, medan andra sker i en viss ordning. Allt beror på i vilket skede man befinner sig inför och under en hantering. På grund av att de generella aktiviteterna bygger på gemensamma nämnare från olika metoder kommer många sannolikt känna igen sig även om etiketterna på aktiviteterna kan skilja sig från de man är van vid.

De generella aktiviteterna stämmer överens med många teorier om problemlösning och beslutsfattande, även utanför området Samhällsskydd och beredskap. Detta skapar förutsättningar att använda befintlig kunskap, till exempel om hur människor fungerar – och inte fungerar – i kontexten samhällsstörningar.

Med beskrivningen av de generella aktiviteterna har vi velat fånga kärnan i det vi gör när vi arbetar med att uppnå inriktning och samordning. Därför består de generella aktiviteterna av huvudaktiviteter för att uppnå det.

Utifrån det går det att se ”uppstart” och även ”avslut” som stödaktiviteter till de generella huvudaktiviteterna. Stödaktiviteter är ofta en förutsättning för att huvudaktiviteterna ska komma igång, genomföras och även avslutas på ett bra sätt. Andra exempel är HR-stöd för att schemalägga och ta hand om personal som arbetar med ledning och samverkan eller ekonomistöd för att hantera budget och betalningar som berör hanteringen av samhällsstörningen.

Ur ett övergripande perspektiv menar vi att inriktning har att göra med frågan om vi gör rätt saker, medan samordning har att göra med frågan om vi gör saker på rätt sätt. Ibland brukar det beskrivas som en aktörs yttre effektivitet respektive inre effektivitet.

Vad som är rätt handlar om vad vi tror och bedömer skapar mest värde eller nytta i den givna situationen. Vi behöver dessutom hela tiden ompröva vad vi bedömer som rätt, och uppdatera detta utifrån situationens aktuella behov.

Avsedd inriktning är den inriktning som vi från början vill att det ska bli, medan uppnådd inriktning är den inriktning som det faktiskt blir i praktiken. Avsedd inriktning kan jämföras med ”önskad inriktning”, ”mål och avsikt”, ”inriktningsbeslut”, ”målbild” eller ”beslut i stort”. Uppnådd inriktning
är något som kontinuerligt följs upp. Om den uppnådda inriktningen inte matchar den avsedda inriktningen behöver något i hanteringen justeras.

Ledning innebär att inriktning och samordning uppnås med utgångspunkt i en förutbestämd beslutshierarki där någon ges rätt att bestämma. Ledning förekommer inom en organisation, men kan också beröra flera organisationer om mandat föreligger.

Samverkan innebär att inriktning och samordning uppnås genom att flera aktörer kommer överens. Det behövs i sammanhang eller vid frågor där ingen aktör har mandat att bestämma över någon annan.

Övrig styrning innebär att en eller flera aktörer påverkar andra organisationers ageranden genom exempelvis rekommendationer, uppmaningar och liknande. Denna påverkan sker utan att det finns
ett formellt mandat i form av ledning. Men det sker inte heller genom samverkan eftersom de aktörer som tar emot informationen har inte själva varit med i några gemensamma arbeten, utan är endast
mottagare av dessa rekommendationer, uppmaningar och liknande.

Responssystemet består av alla aktörer som är engagerade i en samhällsstörning. Många av dessa aktörer har ett ledningssystem och ett utförarsystem. Ledningssystemets uppgift är att åstadkomma inriktning och samordning av verksamheten som bedrivs. Utförarsystemet består av de resurser som genomför själva verksamheten.

Samverkanssystemet består av resurser från de involverade aktörerna. Syftet med samverkanssystemet är att skapa förståelse för situationen, komma överens om avsedd inriktning och eventuellt genomföra en gemensam responsplanering. Vissa aktörer har i uppdrag att verka för att ett samverkanssystem kommer på plats och kan fungera utifrån sitt tänkta syfte

Ledarskap är en avgörande del för ett fungerande arbete med att uppnå inriktning och samordning. I kommande texter ska vi beskriva ledarskap utifrån såväl vetenskap och beprövad erfarenhet som konceptuell grund och förhållningssätt. Konceptuell grund ger en förutsättning för att diskutera ledarskap i flera olika sammanhang med olika villkor.