Beskrivning

Ett flertal försök har
genomförts med beskjutning av acetylengasflaskor
och något färre med andra typer av gasflaskor. De
försök som ligger till grund för denna rapport ger
kompletterande underlag för val av ammunition och
vapen för beskjutning av gasflaskor och gaskärl
generellt.
Resultatet av studien är
ett vapen med kuldiameter 7,62mm är lämpligast vid
all beskjutning av gasflaskor på avstånd kortare
än 250m. Detta är även den kuldiameter som det
även är lättast att få tag i spårljusammunition
till i Sverige. Vapen i kaliber 308W av bland
annat detta skäl vanligast i dag för beskjutning
av gasflaskor inom svensk räddningstjänst.
Kalibern bedöms även fortsättningsvis lämplig om
man undviker att beskjuta gaskärl med tryck på
200bar eller högre och inte beskjuter kranslösa
flaskbottnar, halsar på acetylenflaskor eller
beskjuter acetylenflaskor i brantare vinkel än
30grader. Ett vapen i kaliber 300WM med för
kalibern avpassad piplängd ger större möjlighet
att säkert och effektivt oskadliggöra gaskärl.
Bakgrunden är den ökade anslagsenergin som medför
att även flaskbottnar eller halsar på
acetylenflaskor kan beskjutas och att beskjutning
kan ske i snävare vinklar samt även på större
avstånd med bibehållen anslagsenergi. Den högre
anslagsenergin har även visat sig ge mindre risk
för högenergetiska rikoschetter. Kulans flackare
bana gör vidare att sannolikheten för träff ökar
på grund av flackare kulbana och mindre
vindavdrift. Med begränsad kulvikt blir
riskområdet bakom målet enbart marginellt längre
än om 308W används. Nackdelen med 300WM är att
spårljusammunitionen inte serieproduceras och att
den därmed blir dyrare och mer svårtillgänglig
förutsatt att man inte handladdar för eget bruk.