Rättsfall om vårdmiljöer och särskilda boenden efter tillsyn LSO

Förutom vård som grundas på socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen finns också kriminalvård, psykiatrisk vård, vård av missbrukare, vård av unga i särskilda fall och sluten ungdomsvård. Vård kan, beroende av omständigheterna, vara antingen frivillig eller tvingande. Den enskildes vårdbehov kan mötas genom olika vårdformer som öppen vård eller vård kortare eller längre tid på någon form av vårdanläggning.

Exempel på boendeform som är någon form av mellanting mellan vanlig lägenhet och en lägenhet i en gruppbostad är serviceboende. Även trygghetsbostäder upplevs som någon form av mellanboende. Seniorbostäder är en typ av boendeform som finns för personer över en viss ålder. För att boendeformen ska klassas som en vårdmiljö enligt byggreglerna krävs att de boende har begränsade, eller inga, förutsättningar att utrymma själv, samt att placeringen på boendet föregås av en behovsprövning.

Socialtjänstlagen (2001:453) anger bland annat att samhällets socialtjänst ska grundas på demokrati och solidaritet samt främja människornas ekonomiska och sociala trygghet. Verksamheten inom socialtjänsten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Socialtjänsten ska med hänsyn tagen till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.

Exempel på boendeformer inom socialtjänsten är särskilt boende för äldre, bostad med särskild service (för personer med funktionsnedsättning), gruppbostad, HVB-hem och stödbostad.

Hälso- och sjukvårdslag (1982:763) reglerar åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador.

Lag (1974:203) om kriminalvård avser vistelse på anstalt efter fängelsedom. Lagen gäller även under vissa förutsättningar vistelser utanför anstalt.

Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) innebär att svårt psykiskt sjuka kan bli intagna för vård mot sin vilja.

Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) är en tvångslag som kompletterar socialtjänstlagen. Lagen möjliggör sluten tvångsvård av vuxna missbrukare efter beslut av länsrätten. För missbrukare under 18 år är istället LVU tillämplig.

Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och lag (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU) innebär att ungdomar i vissa fall placeras på ungdomshem.

Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och service åt personer med funktionshinder.

Först i SBN 1967 (Svensk byggnorm) redovisades i korthet vad som avsågs med vårdanläggning. Enligt SBN 1967 avses med vårdanläggning byggnad eller lokal avsedd för vård, skydd, fostran eller liknande. I huvudsak avses anläggningar för sjukvård eller socialvård. Kriminalvårdsanläggning och ungdomsvårdsskola var undantagna. Vidare framgår att varje vårdavdelning, operationsavdelning eller annan liknande funktionell enhet skulle placeras inom egen brandcell.

I SBN 1975 återkommer i princip samma text som i SBN 1967. Det finns ett tillägg som berör barnstuga där det sägs att kök och personalrum ska placeras inom egen brandcell.

Bestämmelser för vårdanläggningar i SBN 1980 omfattade t.ex. vårdhem, ålderdomshem, förskolor och liknande anläggningar. Varje avdelning eller funktionell enhet skulle utföras som egen brandcell. Det finns också en rekommendation att stora vårdavdelningar kan behöva delas upp i flera brandceller för att minska gångavståndet till utrymningsväg. Vårdrum och rökrum skulle vara avskilda från korridor.

I Nybyggnadsreglerna (1988) har sjukhus, sjukhem, vårdhem och ålderdomshem samma regler. I princip som i SBN 1980. Servicehus för äldre samt mindre hem (maximalt 5 vårdtagare, ingen sängliggande) för vård och boende utformas som ordinärt boende.

Begreppet Alternativt boende infördes i BBR 1 (1994). Det är en boendeform i ett våningsplan för äldre eller funktionshindrade som inte är sängliggande eller rörelsehindrade. Det får vara högst 8 boende inom en brandcell.

Fönsterutrymning godtas inte. Två separata utrymningsvägar och anordning för tidig upptäckt av brand ska finnas.

I BBR 11 (2005) togs Alternativt boende bort och Särskilda boenden för personer med vårdbehov infördes. Särskilt boende för personer med vårdbehov är till för personer med behov av kontinuerligt stöd eller vård av personal. Exempel är sådana särskilda boenden där de boende kan vara psykiskt eller fysiskt funktionshindrade, som i hem för vård och boende, gruppbostäder för utvecklingsstörda, psykiskt sjuka eller åldersdementa samt liknande anläggningar.

BBR21, (2014) anger att Verksamhetsklass 5 – Vårdmiljöer m.m. omfattar utrymmen där det vistas personer som har begränsade, eller inga, förutsättningar att själva sätta sig i säkerhet. Utrymmena delas upp i fyra verksamhetsklasser:

• Verksamhetsklass 5A omfattar utrymmen som enbart är avsedda för daglig verksamhet, exempelvis förskola och daglig verksamhet enligt socialtjänstlagen.
• Verksamhetsklass 5B omfattar behovsprövade särskilda boenden för personer med fysisk eller psykisk sjukdom, funktionsnedsättning, utvecklingsstörning, demens eller som på annat sätt har en nedsatt förmåga att själva sätta sig i säkerhet. Behovsprövningen kan göras mot ett antal olika lagstiftningar, exempelvis socialtjänstlagen, SoL, och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.
• Verksamhetsklass 5C omfattar lokaler för hälso- och sjukvård, exempelvis sjukhus.
• Verksamhetsklass 5D omfattar lokaler avsedda för personer som hålls inlåsta, exempelvis fängelser, anstalter, häkten och slutna avdelningar med behovsprövning enligt ett antal olika lagstiftningar som beskrivs nedan.

Boendeformer som är utformade som gemensamhetsboende och där de boende har möjlighet att själva utrymma omfattas av verksamhetsklass 3B i byggreglerna.

Ett seniorboende i Borås Stad. Byggnaden har sex våningar och inrymmer 35 lägenheter. I bottenplan hyr Borås Stad och en stadsdelsförvaltning  lokaler och driver ett kök dit de boende kan komma för att umgås och äta gemensamt. Byggnaden uppfördes som ett servicehus enligt nybyggnadsreglerna 1992, men ändras till seniorboende i oktober 2006.

De som bor i fastigheten är idag företrädesvis äldre och räddningstjänsten har vid tillsynsbesöket gjort bedömningen att över hälften av de boende har ett stort hjälpbehov i händelse av brand. Möjligheterna för de boende att till exempel självständigt utrymma eller i övrigt hantera en brand är varierande, men bedöms överlag vara begränsade. En stor del av de boende har trygghetslarm och/eller hemtjänst.

Det byggnadstekniska brandskyddet utgörs främst av brandtekniska avskiljningar. Varje lägenhet är utformad som en egen brandcell. Trapphuset ligger centralt i byggnaden och på varje våningsplan leder två korridorer ut från trapphuset. Från korridorerna nås lägenheterna. De avskiljande dörrpartier som finns mellan trapphuset och korridorerna har vid tillsynsbesök i flera fall varit avhängda eller uppställda, vilket får till följd att korridorer och trapphus finns i samma brandcell. Matsalen, med tillhörande kök, som ligger i bottenplanet är brandtekniskt avskild mot trapphuset. Det finns inget gemensamt system för tidig upptäckt av brand i byggnaden, utan den enskilde ansvarar själv för att det finns brandvarnare i den egna lägenheten.

Föreläggande, 2011-09-15, dnr. 2011000136

Södra Älvsborgs räddningstjänstförbund beslutade den 15 september 2011 att förelägga fastighetsägaren,  en kooperativ hyresrättsförening,  om rättelse av brister i brandskyddet. Följande punkter överklagades:

1. Boendesprinkler enligt SBF 501:1 eller motsvarande ska installeras i samtliga lägenheter.
2. Nödbelysning ska installeras i trapphus och anslutande korridor.
3. Ventilationsbrandskyddet ska anpassas så att brandgasspridning mellan lägenheter förhindras.
4. Brandgasventilationen av trapphuset ska starta automatiskt på brandlarm eller sprinkleraktivering. Detta eftersom det är viktigt att trapphuset erbjuder en säker miljö då trapphuset är den primära utrymningsvägen för de boende samt den enda inträngningsvägen för räddningstjänstens personal.

MSB:s yttrande till länsstyrelsen, 2012-05-11, dnr. 2012-830

För att kunna bedöma vad som är ett skäligt brandskydd i boendet behöver det först klargöras vad det är för typ av boende. Enligt kommunen och fastighetsägaren är det inte ett särskilt boende, utan ett helt vanligt boende. MSB kan dock konstatera att det finns omständigheter som sammantaget gör att boendet vid en tillämpning av LSO i allt väsentligt kan likställas med ett särskilt boende. I hyresrättsförenings stadgar anges att i första hand kommunen fördelar lägenheterna i den aktuella fastigheten. Det anges även att det i första hand är ett serviceboende för äldre och/eller personer med omvårdnadsbehov. Som komplement till den inriktningen som anges i stadgarna finns även ett beslut om kriterier för prioritering av boende. Prioriteringskriterierna återfinns i ett sammanträdesprotokoll från Kommundelsnämnden Sjöbo (dnr 93/SO0049 052) enligt följande:

1. Pensionärer med hemtjänstinsatser
2. Pensionärer med hemtjänstbehov
3. Pensionärer med behov av stödinsatser
4. Pensionärer
5. Övriga

Bedömningen enligt kriterierna ovan görs av en biståndshandläggare på biståndsenheten i Borås stad. Det är därmed inte enbart ett ålderskriterium som ska uppfyllas, utan det är en bedömning av personens behov av stödinsatser som ligger till grund för beslut om tilldelning av boende.

MSB bedömer sammantaget att det är skäligt att kräva boendesprinkler i lägenheterna på grund av boendets karaktär och många av de boendes oförmåga att utrymma. Då strategin för brandskyddet vid installation av sprinkler rimligen bör vara att de boende som det inte brinner hos ska kunna stanna kvar i sina lägenheter förutsätts lägenheterna utgöra egna brandceller även vad gäller ventilationsbrandskyddet. De åtgärder som syftar till att underlätta i en utrymningssituation får däremot anses vara av mer tveksam betydelse i sammanhanget.

Beslut av Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2012-07-06, dnr. 452-286492011

Länsstyrelsen delar MSB:s bedömning att verksamheten ur ett brandskyddsperspektiv kan jämställas med ett särskilt boende. Länsstyrelsen konstaterar även att det faktum att merparten av de boende inte förväntas kunna hantera ett brandtillbud samt att en brand är svår att upptäcka annat än genom slump, medför en mycket stor spridningsrisk från startbrandcellen till övriga delar av byggnaden. En brandspridning skulle innebära ett akut behov av att utrymma samtliga personer i byggnaden. Det finns därför skäl att ställa högre krav på brandskyddet än i ett vanligt flerbostadshus. Länsstyrelsen anser att krav på boendesprinkler, ventilationsbrandskydd och brandgasventilation i trapphus är skäligt och avslår överklagandet på dessa punkter. Överklagandet bifalles dock på punkten gällande nödbelysning.

MSB:s kommentar

Värt att poängtera är att man inte ska lägga alltför stor vikt vid hur olika boenden benämns, utan att det viktiga är att utgå från de faktiska förhållandena. I byggreglerna (BBR) uttrycks för verksamhetsklass 5 – vårdmiljöer m.m., att personer som vistas där har begränsade, eller inga, förutsättningar att själva sätta sig i säkerhet. Vidare så krävs någon form av behovsprövning för att boendet ska omfattas av verksamhetsklass 5B. Båda dessa kriterier behöver alltså uppfyllas för att boendet ska kunna hanteras som ett särskilt boende när det gäller brandskyddet.

I fem trevåningsbyggnader och en envåningsbyggnad tillhandhåller Borås kommun små lägenheter till färdigbehandlade alkoholister. Kommunen har förstahandskontrakt med fastighetsägaren Borås Bostäder AB, och hyresgästerna har andrahandskontrakt med kommunen. Kommunen ger de boende ett visst stöd och bedriver dagcenterverksamhet i en av byggnaderna. Vidare finns det en personallägenhet där personal från missbruksenheten finns tillgänglig dygnet runt.

Av föreläggandet framgår att tillsynsmyndigheten anser att fastigheterna ska betraktas som vårdanläggningar. Föreläggandet omfattar tre punkter. Punkterna 1 och 2 gäller samtliga byggnader medan punkten tre endast gäller i en enda byggnad.

1. Samtliga lägenhetsdörrar och källardörrar i båda trapphusen ska bytas ut mot dörr i eller förstärkas till att motsvara lägst brandklass EI30 C
2. Då trapphuset utgör enda tillgängliga utrymningsväg är det av största vikt att få tidig upptäckt och varning/alarmering vid en brand för att uppnå erforderlig personsäkerhet och säkerställa tidig utrymning. För att uppnå det ska automatiskt brand- och utrymningslarm installeras. Rökdetektorer ska placeras i allmänna utrymmen, trapphus och lägenheter. Larmöverföring via uppringd signal kan accepteras.
3. Undersidan av trappan i källaren mot våning ett, ska förses med ett lager tändskyddande beklädnad, för att få erforderlig brandteknisk avskiljning mellan källarplan och trapphus.

Föreläggandet har överklagats till länsstyrelsen som begärt in yttrande från Räddningsverket.

Räddningsverkets synpunkter till länsstyrelsen, dnr 120-1065-1999

Räddningsverket har i sitt svar till länsstyrelsen noggrant redovisat skäl som talar för och skäl som talar emot att de aktuella byggnaderna ska betraktas som vårdanläggning. I det sammanhang kommenteras definitionen i byggbestämmelserna för vårdanläggning som avser ”anläggningar för sjuk- och socialvård samt omsorg om personer med funktionshinder”. Exempel på sådana byggnader är sjukhem, vårdhem, ålderdomshem samt även förskolor.

Sammantaget gör Räddningsverket bedömningen att verksamheten närmast är att likställa med ordinärt boende men med ett visst inslag av service från samhällets sida. Räddningsverket anser vidare att samhällets miniminivå på brandskyddet torde var uppfyllt genom att lägenheterna är utformade som egna brandceller, är utrustade med brandvarnare samt har två av varandra oberoende utrymningsvägar. Den andra utrymningsvägen utgörs av räddningstjänstens stegutrustning.

Det är därför inte skäligt enligt Räddningsverket att ställa krav på ett automatiskt brandlarm och självstängare till lägenhetsdörrarna.

Däremot är det skäligt med brandteknisk klass EI30 på lägenhetsdörrarna och tändskyddande beklädnad på undersidan av trappan.

Beslut av Länsstyrelsen i Västra Götalands läns, 2000-10-16, dnr 72-8953-99

Länsstyrelsens beslut följer helt Räddningsverket yttrande.

MSB:s kommentar

Länsstyrelsens beslut innebär att verksamheten mer är att likna vid ordinärt boende med inslag av service från samhällets sida. Beslutet innebär också att skälig brandskyddsnivå är uppfyllt genom att lägenheterna är utformade som egna brandceller, är utrustade med brandvarnare samt har två av varandra oberoende utrymningsvägar där den ena utrymningsvägen utgörs av fönster och räddningstjänstens utrustning.

Blåklockan är ett bostadshus i tätorten Rusksele i Lycksele kommun. Byggnaden är i huvudsak uppförd i ett plan och består till övervägande del av lägenheter (18 st) sammanbundna av korridorer. Socialförvaltningen har förmedlingsrätten för lägenheterna, men vid intresseanmälan sker ingen behovsprövning. Byggnaden innehåller även en förskola, en matsal med tillhörande kök samt en lokal där den kommunala hemtjänstpersonalen utgår ifrån.

Byggnaden uppfördes 1992 och verksamheten i den del som utgörs av lägenheter bestod fram till år 2007 av ett behovsprövat gruppboende för dementa. År 2007 avvecklades verksamheten och lägenheterna kan sedan dess hyras av vem som helst utan någon form av behovsprövning. De boende i lägenheterna är idag företrädesvis äldre varav de flesta får hjälp från kommunen i form av hemtjänst. Möjligheten för de boende att till exempel självständigt genomföra en utrymning eller i övrigt hantera en brand bedöms variera från att vara relativt stora till att vara begränsade eller inga alls. Trots att den verksamhet som bedrivs i byggnaden formellt sett inte längre är att betrakta som ett särskilt boende har den hemtjänstpersonal som utgår från byggnaden ändå någon form av beredskap att om möjligt genomföra en insats i händelse av brand i någon av lägenheterna. En insats förutsätter dock att hemtjänstpersonalen finns på plats.

Lägenheterna, korridorer samt övriga verksamheter i byggnaden är brandtekniskt avskilda från varandra. I korridorer och gemensamma utrymmen finns ett automatiskt brandlarm med rökdetektorer. I lägenheterna ansvarar de boende själv för att det finns fungerande brandvarnare.

Föreläggande, 2010-10-27, dnr. 20091168

Räddningstjänsten Lycksele menar att det finns risk att personer som bor i byggnaden inte hinner utrymma i händelse av brand och därigenom riskerar att skadas av brand eller brandgaser. Därtill bedömer räddningstjänsten att en tidig detektering av brand är en förutsättning för att personalen ska kunna säkerställa en tillfredsställande utrymning vid brand. Därför förelades om att rökdetektorer anslutna till det automatiska brandlarmet ska installeras i lägenheterna.

Föreläggandet överklagades till Länsstyrelsen i Västerbottens län.

MSB:s yttrande till länsstyrelsen, 2011-08-31, dnr. 2011-3746

Huruvida den förelagda åtgärden är att anse som skälig att kräva är intimt förknippat med hur den verksamhet som bedrivs i byggnaden betraktas och definieras. Det finns i det aktuella fallet två möjliga betraktelsesätt enligt MSB:

Det naturliga vore att definiera den verksamhet som bedrivs i lägenheterna som vanligt boende. Skälen till detta är framförallt att den behovsprövade verksamheten har upphört och att vem som helst kan få tillträde till lägenheterna. Prövningen av om brandskyddet i lägenheterna är skäligt bör då göras med utgångspunkt i den bygglagstiftning som varit rådande både före och efter byggnadens uppförande samt den praxis som finns på området. Med detta synsätt har MSB svårt att se att den förelagda åtgärden skulle vara skälig att kräva.

Ett tänkbart alternativ till att definiera lägenheterna som vanliga bostäder är att betrakta det som att det även idag bedrivs någon form av verksamhet i byggnaden som i allt väsentligt är att likställa med den som bedrivs på ett behovsprövat vård- och omsorgsboende. Omständigheter som skulle kunna motivera ett sådant synsätt är att det i princip alltid finns personal på plats, att i stort sett samtliga hyresgäster har fysiska eller psykiska funktionshinder i en sådan omfattning att deras behov av kontinuerlig vård och stöd är på motsvarande nivå som på ett behovsprövat boende och att dörrarna till lägenheterna ofta står öppna gentemot korridorerna i syfte att öka den sociala samvaron. Skulle detta alternativa synsätt, som får betraktas som ett undantagsfall, vara motiverat bör de brandskyddsåtgärder som normalt krävs för byggnader med vård- och omsorgsverksamhet bedömas som skäliga att kräva, däribland ett heltäckande automatiskt brandlarm med rökdetektorer i varje lägenhet.

MSB anser att länsstyrelsen först behöver klarlägga vilken typ av boende det rör sig för att kunna bedöma skäligheten i åtgärderna.

Beslut av Länsstyrelsen Västerbotten, 2011, 12-09, dnr. 452-7759-2010

Efter MSB:s yttrande meddelade Socialförvaltningen att de sagt upp kontraktet med Samhällsbyggnadsförvaltningen avseende samtliga lägenheter och har därmed inte längre förmedlingsrätten. Länsstyrelsen anser att de omständigheter som framkommit i ärendet talar för att boendeformen bör likställas med boende i ett vanligt flerbostadshus. Med detta sätt att se på saken har länsstyrelsen svårt att se att den krävda åtgärden är skälig att kräva. Länsstyrelsen beslutar därmed om att upphäva det överklagade föreläggandet.

Ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn inryms i en enplansbyggnad i Deje i Forshaga kommun. Barnen som bor i byggnaden är 15-18 år gamla och det finns personal på plats dygnet runt.

Tidigare var det en vårdcentral i byggnaden. De gemensamma utrymmena, uppehållsrum, TV-rum och kök med matsal, ligger i en öppen planlösning i förbindelse med korridorerna. De tio boenderummen är inte brandtekniskt avskilda.

I korridorer och gemensamma utrymmen finns ett utrymningslarm som detekteras med rökdetektorer. I boenderummen finns brandvarnare som är trådlöst sammankopplade med varandra.

Föreläggande, 2012-11-13, dnr. 105.2012.00597

Räddningstjänsten Karlstadsregionen upptäcker brister i brandskyddet vid tillsyn enligt LSO kort efter att verksamheten startat och förelägger om åtgärder:

• Samtliga boenderum i etapp 1 ska förses med rökdetektorer som kopplas till det installerade utrymningslarmet. Larmet som helhet ska utformas enligt SBF 110:6.
• Samtliga boenderum i etapp 1 ska utformas som egna brandceller i lägst byggnadsteknisk klass EI 60. Som ett alternativ till utformning som egna brandceller kan boenderummen istället utrustas med boendesprinkler av typ 3.

Räddningstjänsten motiverar kraven med att om en brand uppstår i något av boenderummen så är risken för spridning stor, vilket kan försvåra utrymningen avsevärt. En trygg och säker utrymning är beroende av en tidig upptäckt och varning vid brand. Tillförlitligheten hos vanliga brandvarnare anses inte vara hög och är inte tillräcklig vid en samlad bedömning av byggnadens utformning och dess verksamhet.

Räddningstjänsten hänvisar även till Boverkets uttalanden om att hem för ensamkommande flyktingbarn inte är att betrakta som vanliga bostäder, utan bör projekteras som antingen verksamhetsklass 4 eller 5B i Boverkets byggregler (BBR). I dessa båda verksamhetsklasser är automatiskt brandlarm ett krav.

Fastighetsägaren godtar kravet på brandcellsindelning av rummen, men anser att seriekopplade brandvarnare på rummen är tillräckligt och överklagar därmed den delen av föreläggandet. Fastighetsägaren menar att verksamheten bör betraktas som vanligt boende eftersom de boende kan utrymma själv och har god lokalkännedom.

Beslut av Länsstyrelsen Värmland, 2013-01-16, dnr. 452-6737-12

Länsstyrelsen avslår överklagandet med motiveringen att det inte framkommit annat än att det aktuella förläggandet i sig är motiverat utifrån gällande krav om brandskydd i lagen om skydd mot olyckor samt plan- och bygglagstiftningen och BBR.

Fastighetsägaren överklagar länsstyrelsens beslut till Förvaltningsrätten i Karlstad.

Dom av Förvaltningsrätten i Karlstad, 2013-08-09, mål nr. 519-13

Förvaltningsrätten bifaller överklagandet. Som domskäl anges bland annat att endast begränsad vägledning kan hämtas i BBR med hänsyn tagen till att det aktuella boendet inte direkt faller in under något av de typfall för verksamheter som anges i byggreglerna. Förvaltningsrätten noterar även att kravet på att dela in boenderummen i brandceller inte överklagats och att det bidrar till ökad brandsäkerhet och därmed i viss mån minskar de risker som motiverat det överklagade kravet.

Förvaltningsrätten anför även att den som fått bygglov som regel bör kunna lita på att detta skett i enlighet med gällande regler, och att man inte från myndighetshåll i efterskott begär olika ändringar. För ett sådant föreläggande bör krävas att det är fråga om en väsentlig brist i brandskyddet som inte rimligen kan godtas. Sammantaget anser förvaltningsrätten att föreläggandet innebär en höjning av brandsäkerheten som visserligen är positiv i sig, men att befintliga anordningar dock inte är så bristfälliga att det är tillräckligt motiverat med ett föreläggande av detta slag.

Räddningstjänsten överklagar förvaltningsrättens dom till Kammarrätten i Göteborg, som begär in yttrande från MSB.

MSB:s yttrande till kammarrätten, 2014-05-23, dnr. 2014-2113

I det aktuella fallet handlar det om ett boende där personerna inte själva har valt att bo, och inte heller vilka de ska bo tillsammans med. De har blivit placerade där och det finns även personal närvarande dygnet runt. Även om de boende får anses ha god lokalkännedom och förmåga att utrymma själva så kan boendet inte betraktas som ett vanligt boende. MSB anser att brandskyddet ska ha en högre nivå och större tillförlitlighet än i vanliga bostäder.

MSB kan konstatera att även med boenderummen som egna brandceller kan kraven i dåvarande byggregler inte anses uppfyllda. En av utrymningsvägarna utgörs av fönster, och den andra utrymningsvägen går via en brandcell med kök och gemensamhetsutrymme, vilket inte lever upp till kraven på en brandtekniskt avskild utrymningsväg. Bristerna i utformningen av utrymningsvägarna behöver kompenseras för att ge de boende tillräckliga förutsättningar för att hinna utrymma i händelse av brand. Sammantaget bedömer MSB att det befintliga brandskyddet i byggnaden inte är tillräckligt för den aktuella verksamheten.

Dom av Kammarrätten i Göteborg, 2014-09-24, mål nr. 5323-13

Enligt Kammarrätten utgör omständigheten att en byggnads brandskydd har behandlats i samband med en bygglovsprövning enligt praxis inte något hinder att besluta om föreläggande avseende sådana brandskyddsåtgärder som går utöver de krav som har uppställts vid bygglovet. Det förutsätter dock bland annat att de förelagda åtgärderna är skäliga i förhållande till såväl behovet av åtgärderna som de kostnader som är förenade med föreläggandet.

Efter en samlad bedömning av de boendes förmåga att utrymma, boendetidens längd och de boendes lokalkännedom, den förhöjda brandrisken i verksamheten samt att de boende inte kan påverka var de bor och vem de bor tillsammans med, anser Kammarrätten att ett högre krav bör ställas på brandskyddet än vad som gäller för vanliga bostäder.

Den förelagda åtgärden bedöms som skälig och ändamålsenlig. Bedömningen påverkas inte av att boenderummen byggs om till egna brandceller, eftersom det förelagda kravet att koppla rökdetektorer på boenderummen till det automatiska utrymningslarmet är avsett att förbättra möjligheterna till tidig upptäckt och varning vid brand, och har således ett annat syfte än åtgärden att upprätta brandceller. Kammarrätten bifaller överklagandet och fastställer därmed räddningstjänstens beslut.

Ett servicehus i Länghem, Tranemo kommun, är i ett plan och det finns källarutrymmen i vissa delar av byggnaden. De första delarna av servicehuset byggdes år 1964 som sedan kompletterades med en utbyggnad år 1987. I hela byggnaden, totalt sex byggnadsdelar, bedrevs i många år vårdverksamhet, som av Socialstyrelsen definieras som särskilda boendeformer för äldre. År 2009 ändrades benämningen på boendet i tre byggnadsdelar till trygghetsboende. I trygghetsboende är avsikten att de äldre ska klara sig själva i större utsträckning och få hjälp av hemtjänstpersonal efter behov.

De sex avdelningarna kan betraktas som egna brandceller. De lägenheter som finns inom respektive avdelning har lägenhetsskiljande väggar som kan stå emot brand under en viss tid i det initiala brandskedet. Lägenheterna kan dock inte ses som egna brandceller, bland annat på grund av genomföringar för ventilation. Hela källarutrymmet som bland annat innehåller omklädningsrum, maskinrum och pannrum utgör en brandcell. Varje lägenhet oavsett byggnadsdel och avdelning är utrustad med brandvarnare. När brandvarnare aktiveras får den personal som tjänstgör ett meddelande på personsökaren. I korridorer finns rökdetektorer och larmtryckknappar anslutet till ett automatiskt brandlarm. Vid larm går en signal till SOS Alarm AB som vidtar förbestämda åtgärder, bland annat utalarmering av kommunal räddningstjänst.

Föreläggande, 2009-12-10, dnr 2009000069

Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund beslutade den 10 december 2009 att förelägga Tranemo kommun om följande två punkter, i sammandrag:

I punkt 1 redovisas upptäckta brister avseende brandcellsgränser. Förelagda åtgärder är att förse dörrar mot korridor med dörrstängare. Dörrarna får vara uppställda om de automatiskt stängs vid brand eller då brandrök uppstår. I föreläggandet framförs att syftet med åtgärden är att förhindra brand- och rökgasspridning via korridoren till de olika boenderummen. Vidare har tillsynsmyndigheten konstaterat vid flera tillfällen att organisatoriska åtgärder för att hålla dörrarna stängda inte fungerar.

I punkt 2 redovisas upptäckta brister avseende lös och brännbar inredning i korridorer. Förelagda åtgärder i kommunens föreläggande avser en minskning av det brännbara materialet och möblering som kan försvåra en utrymning.

MSB:s yttrande till länsstyrelsen, 2010-02-09, dnr. 2010-3405

MSB konstaterar i sitt yttrande att brandcellsindelningen är sådan att risken för brandgasspridning inom varje byggnadsdel bedöms vara särskilt stor. MSB konstaterar också att förelagda åtgärder är skäliga, men att det totala brandskyddet ändå inte når upp till en tillräcklig nivå. Det krävs ytterligare åtgärder för att brandskyddet ska kunna betraktas som skäligt. Skälen till detta är en kombination av bristfällig brandcellsindelning och ett system för tidig upptäckt av brand som har relativt låg driftsäkerhet och tillförlitlighet, vilket även påverkar personalens möjligheter att agera. MSB framför vidare att en installation av boendesprinkler, även om kostnaden är betydligt större än den för de förelagda åtgärderna, skulle leda till att brandskyddet totalt når en tillräcklig och acceptabel nivå.

Beslut av Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2010-05-26, dnr. 452-1008- 2010

Länsstyrelsen konstaterar bland annat att den brandsäkerhetsnivå som erhålls av lämnat föreläggande är i ”underkant av den nivå som bör krävas”. Länsstyrelsen konstaterar vidare att dess prövning endast omfattar det överklagade beslutet. Länsstyrelsen finner att de krav som ställts är ”skäliga och ekonomiskt rimliga”. Länsstyrelsen framför dessutom i sitt beslut att det inte finns något som hindrar att vårdgivaren, i detta fall Tranemo kommun, väljer ett alternativ med större effekt på brandskyddet än det som ges genom val av dörrstängare.

MSB:s kommentar

MSB kan i efterhand konstatera att Tranemo kommun valt en lösning med boendesprinkler. I den budget för investeringar som Tranemo kommun har fastställt för 2011 finns medel reserverade för ändamålet. Det föreläggande som från början gällde servicehuset avsåg inte boendesprinkler utan rörde sig om andra byggnadstekniska åtgärder. De föreslagna åtgärderna var enligt länsstyrelsens beslut ”i underkant av den nivå som bör krävas”. Kommunen tog i detta fall till sig en lösning med boendesprinkler. Det visar att synpunkter som kommer fram i överklagningsprocessen kan få en påverkan på brandskyddsnivån i slutändan trots att det egentligen ligger utanför själva frågan som prövas.

I Ronneby finns ett serviceboende i kv. Skruven som består av två separata byggnader i tre hela våningsplan samt ett suterrängplan. Byggnaderna uppfördes 1946 för ordinärt boende. Därefter har vissa till och ombyggnader skett där de senaste byggloven lämnades i mitten av 80-talet. Ett byggnadslov lämnades 1985 för vissa om- och tillbyggnader. I detta bygglov innefattades bland annat en tillbyggnad av en gemensamhetsdel som förbinder de två byggnaderna med varandra. Ett separat bygglov söktes 1986 för uppförande av hiss i de två boendebyggnaderna. Dessa två bygglov innefattade en hel del ombyggnationer och genomfördes mer eller mindre samtidigt.

Respektive byggnad är byggt som ett vanligt flerfamiljshus med ett tillgängligt öppet trapphus. Mellan dessa byggnader finns en envåningsbyggnad med gemensamhetsutrymmen med kök, matsal m.m. för de boende. I varje byggnad finns 12 lägenheter och i de flesta lägenheterna bor det en person. Det förekommer dock att två personer bor i vissa lägenheter. Enligt en uppskattning av personalen är ca 20 av totalt 24 boende antingen sängliggande eller rullstolsburna.

Föreläggande

Av föreläggandet framgår att där det bor personer med omsorgsbehov och som själva inte kan förväntas sätta sig i säkerhet ska det finnas tillgång till två av varandra oberoende utrymningsvägar. Detta innebär att det från varje lägenhet, utöver det befintliga trapphuset, ska finnas tillgång till ytterligare en utrymningsväg direkt till det fria via dörr och trappa till mark. Alternativt kan förflyttning ske via annan brandcell och därifrån vidare genom en utgångsdörr och trappa till mark.

Beslut av Länsstyrelsen i Blekinge län, 2008-01-17 dnr 452-7321-07

Länsstyrelsens bedömning är att fastighetens brandskydd inte är tillräckligt mot bakgrund av den verksamhet som bedrivs. Därför är det skäligt att samtliga boende tillförsäkras ett brandskydd som är acceptabelt med hänsyn till de förhållanden som råder i aktuell byggnad. Länsstyrelsen finner det berättigat att skapa en alternativ utrymningsväg med dörrar och trappor som leder till säker plats.

Räddningsverkets yttrande till länsrätten 2008-09-17 dnr 179-6351-2008

Ärendet överklagas och länsrätten begär in yttrande från Räddningsverket, som framför att förelagd åtgärd medför stora kostnader som endast leder till en marginell förbättring av brandskyddet. Att skapa en utrymningsväg via dörr från respektive lägenhet som kan användas för att horisontellt förflytta de boende till annan brandcell/säker plats torde enligt verkets uppfattning innebära att någon form av balkongkonstruktion behöver skapas utanpå befintlig fasad. Personalstyrkan, som utgörs av två vårdanställda nattetid, kan bli tvungna att evakuera samtliga tolv lägenheter i en huskropp. En så omfattande utrymning bedöms inte kunna ske innan kritiska förhållanden kan uppstå i någon av de angränsande lägenheterna. Räddningsverket har därför i sitt yttrande framfört att det finns andra alternativa lösningar. En alternativ lösning som borde prövas är bland annat att installera boendesprinkler i samtliga lägenheter samt att lägenhetsdörrarna förses med självstängare. Vidare förutsätts att den gemensamma delen, som är utformad som egen brandcell, detekteras av det automatiska brand- och utrymningslarmet. I sitt yttrande har verket utvecklat och kommenterat den alternativa lösningen med boendesprinkler i lägenheterna. Bland annat framförs att sprinkler hindrar en brand att sprida sig utanför startbrandcellen. Detta innebär att personalen på plats enbart behöver medverka till att säkerställa att personer i den branddrabbade lägenheten kommer ut. Räddningsverket har i sitt ställningstagande vägt in de boendes hälsostatus och förmåga att delta i en utrymning samt byggnadens utformning.

Dom av Länsrätten i Blekinge län, 2009-01-09 mål nr 210-08

Länsrätten konstaterade i sin dom att aktuellt vård- och omsorgsboende inte uppfyller kraven på ett skäligt brandskydd enligt 2 kap 2 § LSO. Personskyddet måste väga tyngst i dessa fall. Kravet på att en byggnad ”på ett eller annat sätt ska kunna utrymmas vid brand är närmast ovillkorligt”. Länsrätten framför vidare att en prövning måste ske av vilka åtgärder som lämpligen bör vidtas för att uppfylla utrymningskravet. I en sådan prövning innefattas också en bedömning av skäligheten i eventuella alternativa brandskyddsåtgärder.

Länsrätten konstaterar, efter yttrandet från Räddningsverket, att förelagd åtgärd är förknippad med en stor kostnad men leder endast till en marginell förbättring av brandskyddet. Förelagd åtgärd kan därför inte anses som skälig enligt 2 kap 2 § LSO. Länsrätten konstaterar också att det i ärendet saknas en utredning om alternativa brandskyddsåtgärder och främst hur de påverkar utrymning, skaderisk, och kostnader i förhållande till lämnat föreläggande.

Länsrätten upphäver därför föreläggandet avseende anordnande av dörrar och trappor som leder till säker plats och återförvisar ärendet till den kommunala räddningstjänsten för ny handläggning. Den kommunala räddningstjänsten bör skyndsamt komplettera utredningen och därefter på nytt ta ställning till frågan om föreläggande.

Dom av Kammarrätten i Jönköping 2010-06-24 mål nr 367-09

Kammarrätten upphäver länsrättens dom och fastställer länsstyrelsens beslut. Som skäl finner Kammarrätten bland annat att installation av sprinkler som ersättning till alternativ utrymning i ett vårdboende ”vara oprövade i brandskyddshänseende”.

MSB:s kommentar till Kammarrättens dom

MSB konstaterar att Kammarrätten med sin dom helt har uteslutit en alternativ lösning. Enligt Kammarrätten är sprinkler som ersättning till en alternativ utrymning i ett vårdboende oprövat i brandskyddshänseende. MSB noterar att Kammarrätten i sin dom framhåller att föreläggandet är skäligt enligt 2 kap 2 § LSO. I domen redovisas bland annat räddningstjänstens synpunkter att det inte i ”någon svensk bygglagstiftning kunnat finna konkret stöd för den alternativa utformningen av brandskyddet i vårdboende”.

MSB vill i detta sammanhang framföra att det i den tillsyn som ska utföras enligt LSO är avgörande att se till att brandskyddet alltid anpassas efter de faktiska förhållanden som råder. Bestämmelser enligt bygglagstiftningen kan och ska vara vägledande men de är inte avgörande för vad som är skäligt brandskydd. LSO kan tillämpas vidare och syftar bland annat till att brandskyddet ska anpassas till nya förhållanden. MSB:s uppfattning är att alternativa lösningar, exempelvis den lösning Räddningsverket framförde i sitt yttrande till länsrätten, mycket väl kan övervägas och prövas i samband med tillsyn inom vård- och omsorgsverksamhet.

Ett ärende om ett gruppboende i Kallinge, Ronneby kommun, handlar om möjligheten till utrymning. I ett bostadshus som är i tre hela våningsplan samt ett suterrängplan finns en blandning av ordinärt boende och boende för personer med psykiska funktionshinder. Räddningstjänsten har förelagt om att det från varje lägenhet som tillhör handikappomsorgen, utöver det befintliga trapphuset, ska finnas tillgång till ytterligare en utrymningsväg direkt till det fria via dörr och trappa till mark.

Räddningsverkets yttrande till länsrätten

Länsrätten begärde in yttrande från Räddningsverket som framförde att förelagda åtgärder är motiverade ur brandskyddssynpunkt som ett minimum. Även åtgärder såsom detektorer i trapphuset anses nödvändiga enligt verkets uppfattning. De boende kan här förväntas få hjälp av handikappomsorgens personal vid utrymning eftersom personal finns på plats dygnet runt. De boende har här viss fysisk möjlighet att delta i utrymningsförfarandet men kan ha svårigheter att förstå att de ska utrymma på egen hand. Räddningsverket framför boendesprinkler som en alternativ lösning i de aktuella lägenheterna.

Dom av länsrätten, 2009-01-09, mål nr 149-08

Länsrätten upphävde i sin dom förläggandet som avsåg anordnande av dörrar och trappor som leder till en säker plats och återförvisade i stället ärendet för ny handläggning.

I Skellefteå finns ett särskilt boende för äldre enligt socialtjänstlagen (2001:453). Många av de boende har demens och är multisjuka därför kommer i princip alla boende att behöva ledsagarhjälp eller transporthjälp vid en utrymning.

Byggnaden stod klar 2009 och är uppförd i två plan för boende samt ett delvis utgrävt källarplan. Det finns totalt 60 boendeplatser.

Boenderummen är egna brandceller, men det finns inga dörrstängare. Brand- och utrymningslarmet är inte vidarekopplat utan ger enbart signal internt, dels med akustisk signal och dels till personalen via telefonsystemet (på samma sätt som trygghetslarmen). Boendet är bemannat dygnet runt och personalantalet är som lägst fyra personer inom byggnadens samtliga sex avdelningar.

Föreläggande, 2011-11-23, dnr. 2011.00160

Vid tillsyn upptäckte Räddningstjänsten Skellefteå att dörrarna till boenderummen saknade dörrstängare och att korridorerna utanför låg i samma brandcell som gemensamhetsutrymmena på respektive avdelning. Den öppna planlösningen hade delvis kompenserats med boendesprinkler i samvaroutrymme, matsal, kök och tvättstuga. Räddningstjänsten gjorde bedömningen att en brand i ett boenderum skulle medföra mycket snabb spridning av brand och rök inom avdelningen så att personerna där inte skulle hinna utrymma i tid. Aktuell utformning lever enligt räddningstjänsten inte upp till de byggregler som gällde då byggnaden uppfördes. Räddningstjänsten förelade därför om följande:

• Komplettera boendesprinkler i de utrymmen som ansluter till lägenheterna, dvs. korridorerna, så att hela ytorna i dessa brandceller täcks av boendesprinkler.

samt (välj ett av två nedanstående alternativ)

• Installera dörrstängare på dörrarna till boenderummen.
• Installera boendesprinkler i boenderummen och dela upp utrymme utanför boenderummen med avskiljande konstruktion så att högst åtta boenderum ansluter till detta utrymme. Avskiljande konstruktion utföres i lägst klass E15 med dörrar i E15-C.

Föreläggandet överklagas till Länsstyrelsen Västerbotten som skickar ärendet på remiss till MSB.

MSB:s yttrande till länsstyrelsen, 2012-07-11, dnr: 2012-1400

MSB begärde in yttrande från Boverket för att klarlägga om brandskyddet uppfyller de krav som byggreglerna gav uttryck för då byggnaden uppfördes. Boverket anger att byggherren har gjort stora avsteg från regelverket utan att på ett övertygande sätt visa att säkerhetskraven uppfylls genom alternativa åtgärder. Både Boverket och MSB anser att det finns tekniska brandskyddslösningar som kan möta verksamhetens behov av öppen planlösning. Något som inte tagits i beaktande vid projekteringen. MSB konstaterar vidare att nivån i de byggregler som gällde vid uppförandet av byggnaden utgör en utgångspunkt för bedömningen av vad som är ett skäligt brandskydd enligt LSO 2 kap. 2 §. Det får under alla omständigheter anses skäligt att ställa de grundkrav som föreskrivs i de byggregler som gällde då byggnaden uppfördes. MSB delar räddningstjänstens bedömning att brandskyddet inte är tillräckligt och anser att de förelagda åtgärderna är skäliga att kräva.

Beslut av Länsstyrelsen Västerbotten, 2012-10-12, dnr: 452-8723-2011

Efter kommunicering av MSB:s yttrande till båda parter i målet väljer klaganden att återta överklagandet. Ärendet avskrivs därför från fortsatt handläggning.

MSB:s kommentar

I detta ärende framkom det att byggherren gjort avsteg från byggreglerna på så vis att byggreglerna inte uppfylldes från början. Eftersom det är grundläggande att brandskyddet uppfyller de krav som finns i byggreglerna vid uppförandet så får det under alla omständigheter anses skäligt att ställa krav på rättelse så att de byggregler som gällde vid uppförandet uppfylls. Observera att överinstansen inte prövade skäligheten i yrkandet eftersom klaganden återtog sin överklagan.

Ett centralt beläget äldreboende i Göteborg uppfördes 1993 för i huvudsak den typ av verksamhet som bedrivs där idag, behovsprövat särskilt boende för äldre enligt socialtjänstlagen (2001:453). De boende har olika typer av funktionsnedsättningar och behöver kontinuerligt stöd eller vård. Möjligheterna för de boende att till exempel självständigt genomföra en utrymning eller i övrigt hantera en brand bedöms vara begränsade eller inga alls.

Verksamheten bedrivs i fem plan ovan mark. Totalt bor 27 personer i egna lägenheter på boendet. Lägenheterna är sammanbundna med en korridor på respektive våningsplan. I anslutning till korridoren finns även på plan 2-4 ett gemensamhetsutrymme med kök samt en tvättstuga. Våningsplanen är brandtekniskt avskilda i förhållande till varandra. Vidare är varje lägenhet, den korridor som sammanbinder lägenheterna samt trapphuset utformade som egna brandceller. Trapphuset och hissen står inte i direkt förbindelse med korridorerna på respektive våningsplan. Boendet är utrustat med ett heltäckande automatiskt brandlarm. Om en detektor aktiveras får personalen ett meddelande på de displayer som finns runt om i hela byggnaden. Meddelandet innehåller information om i vilken lägenhet eller annat utrymme som larmet har aktiverats. Personalen är som mest nio stycken under dagen medan de under nattetid är som minst två stycken.

Föreläggande, 2010-12-07, dnr. 2010-011428

Räddningstjänsten anser att en brand i något av boenderummen riskerar att rökfylla hela våningsplanet eftersom dörrstängare saknas på dörr mellan boenderum och korridor. Utrymning av alla boende på ett våningsplan bedöms inte kunna ske innan kritiska förhållanden uppstår. Räddningstjänsten förelade därför om följande:

• Heltäckande boendesprinkler ska installeras på plan 2-5.

Föreläggandet överklagas i sin helhet till Länsstyrelsen i Västra Götalands län som skickar ärendet till MSB för yttrande.

MSB:s yttrande till länsstyrelsen, 2011-06-16, dnr. 2011-3144

Personalen spelar en viktig roll i det totala brandskyddet i denna typ av boende. De måste snabbt kunna ta sig till brandplatsen och om dörren till den lägenhet där det brinner är öppen mot korridoren bedöms personalens förutsättningar att agera som mindre. Om korridoren fylls med brandgaser försvåras eller förhindras även en eventuell utrymning av de andra lägenheterna om det bedöms som nödvändigt. Möjligheterna att inom en rimlig tid utrymma ett våningsplan är starkt begränsade på grund av de boendes behov av hjälp vid en utrymning och det faktum att endast vertikal utrymning via ett enda trapphus är möjlig.

Ett alternativ till att personalen genomför den livräddande insatsen är en installation av någon typ av automatiskt släcksystem. Med ett sådant system minskar sannolikheten för att miljön i utrymmet där branden startar ska bli sådan att liv eller hälsa hotas.

För att kunna ställa högre krav än vad som gällde när byggnaden uppfördes krävs särskilda omständigheter. Den särskilda omständigheten har i detta fall sin utgångspunkt i att en utrymning av våningsplan 2-5 till angränsande våningsplan, eller till det fria, i praktiken bedöms som omöjlig att genomföra. Denna omständighet motiverar att det ställs krav på åtgärder som minskar sannolikheten för att en utrymning av sådant slag ska bli nödvändig, trots att det innebär högre krav än vad som ställdes i samband med byggnadens uppförande.

Beslut av Länsstyrelsen Västra Götalands län, 2011-07-28, dnr. 452-899-2011

Länsstyrelsen konstaterar att personskyddet i det närmaste är ovillkorligt på ett äldreboende. Samhället förändras ständigt och därmed även vår acceptans för att utsättas för risker. Om till exempel nyvunnen kunskap eller erfarenhet från inträffade bränder motiverar viss åtgärd kan det finnas skäl att kräva mer eller mindre långtgående byggnadstekniska förändringar. Byggnadens nuvarande förhållanden innebär inte en godtagbar säkerhet för de boende. Länsstyrelsen bedömer därför att förelagd åtgärd är skälig trots att den är förhållandevis kostsam.

Länsstyrelsen beslut överklagas av fastighetsägaren till Förvaltningsrätten i Göteborg.

Dom av Förvaltningsrätten i Göteborg, 2012-02-08, mål nr. 11289-11

Förvaltningsrätten avslår överklagandet och anger att ägaren till den aktuella byggnaden är skyldig att i skälig omfattning vidta de åtgärder som behövs för att förebygga bränder och för att hindra eller begränsa skador till följd av bränder. Med hänsyn till att det rör sig om ett äldreboende där möjligheterna till utrymning är mycket begränsade och med beaktande av de konsekvenser som bristerna i det nuvarande brandskyddet kan medföra instämmer förvaltningsrätten i länsstyrelsens bedömning att de förelagda åtgärderna ska vidtas.

Ett sjukhem i en våning byggdes 1979 i Robertsfors. Ärendet omfattar två avdelningar inom sjukhemmet för äldreboende med olika grader av demens. En avdelning har plats för åtta boende där de boende kan sätta en personlig prägel på rummen. Den andra avdelningen består av ett korttidsboende. I den avdelningen finns plats för 10 boende där det förekommer att boende delar rum.

Räddningstjänsten bedömer vid tillsyn på plats att de boende har sådan sjukdomsbild att utrymning på egen hand inte är möjlig och förelägger om åtgärder, i sammandrag:

1. Vårdavdelningarna ska avskiljas från varandra i lägst brandteknisk klass E 30. Avskiljningen ska utföras med en sluss för att begränsa rökspridningen mellan avdelningar vid en utrymning av patienter från den ena avdelningen till den andra.
2. Korridorsystemet inom respektive vårdavdelning ska avskiljas från vårdrummen och gemensamhetsutrymmena i lägst brandteknisk klass E 30 vad gäller dörrar, väggar och ventilationens utformning.

I föreläggandet har framförts alternativ lösning till ovanstående två åtgärder genom att sjukhemmet skyddas med en automatisk vattensprinkleranläggning.

3. Det automatiska brandlarmet ska kompletteras i vissa utrymmen.
4. Bemanning ska, även nattetid, uppgå till minst 3 personer för att ge personalen möjlighet att bekämpa brand och hjälpa patienter i säkerhet innan kritiska förhållanden uppstår.

Om sjukhemmet förses med automatisk vattensprinkler kan bemanningskravet minskas till 2 personer.

Föreläggandet överklagas till länsstyrelsen som begärt in yttrande från Räddningsverket.

Räddningsverkets yttrande 2008-04-16 dnr 173-1876-2008

Räddningsverket anser att räddningstjänstens bedömning är rimlig. I yttrandet konstateras att den närmast belägna räddningsstyrkan har en insatstid på sju minuter och har tre personer i beredskap. Detta motiverar behovet av ytterligare åtgärder så att byggnaden kan utrymmas innan kritiska förhållanden uppstår. Räddningsverket föreslår installation av sprinkler i boenderum, dagrum och andra angränsande lokaler. I sitt yttrande lämnar verket en prioritetsordning för åtgärder enligt följande

1. Installation av sprinkler
2. Åtgärder i ventilationsanläggning för att förhindra brandgasspridning
3. Översyn av hela ventilationsanläggningen med hänsyn till den brandcellsindelning som finns
4. Byte av brandavskiljande partier mellan de två aktuella avdelningarna

Beslut av Länsstyrelsen i Västerbottens län 2008-06-11 med dnr 452-604-2008

Länsstyrelsen avslår överklagandet från kommunen och ändrar endast på datum då åtgärderna ska vara klara. Länsstyrelsen konstaterar att punkterna 1 och 2 med alternativet vattensprinkler är en skälig brandskyddsnivå och att åtgärderna inte medför oskäliga kostnader. Punkten 3 har den klagande accepterat och kommenteras inte närmare. Punkt 4 som gäller bemanningskrav framför länsstyrelsen att det måste finnas tillräckligt med utbildad personal för att kunna agera vid en utrymningssituation. Länsstyrelsen finner i sitt beslut att räddningstjänstens bedömning på denna punkt är rimlig.

MSB:s kommentar

Ärendet är ett fall där verksamhetens organisation finns med i föreläggandet. Bland annat berörs bemanningen på vårdanläggningen. Räddningsverket har i sitt yttrande till länsstyrelsen framfört synpunkter där vårdpersonalens utbildning, agerande vid en utrymningssituation och kunskaper om olika brandskyddsinstallationer kommenterats. Det är fullt möjligt att ställa krav på den organisation som ska förebygga brand och agera i händelse av brand. I sådana sammanhang är det lämpligt att framföra funktionskrav och tydligt beskriva vad personalen har för uppgift i det totala brandskyddet. För att uppnå den tydlighet som krävs i ett föreläggande kan tillsynsförrättaren även behöva ta ställning till hur många personer som behöver ingå i organisationen för att kunna utföra de uppgifter som behövs.

Backe Sjukhus är beläget i tätorten Backe i Strömsunds kommun. Ärendet berör den höghusdel som uppfördes på 1960-talet av landstinget. Fastigheten ägs av Strömsunds kommun och förvaltas av Strömsunds Hyresbostäder AB. Höghusdelen har sex våningsplan inklusive ett källarplan. I fyra våningsplan ovanför källarplanet bedrivs någon form av verksamhet för äldreomsorg.

De fyra våningsplan där Strömsunds kommun bedriver äldrevård är utrustade med ett automatiskt brandlarm. I korridoren som leder till utrymningsvägen på varje våningsplan finns rökdetektorer installerade som utan fördröjning skickar ett larm till SOS-centralen i Östersund.

På varje vårdtagares rum finns en rökdetektor installerad som vid brand ger ett akustiskt varningslarm samt larmsignal till vårdpersonalen. Dessa detektorer är inte anslutna till det automatiska brandlarmet för vidarebefordran av larm till SOS-centralen.

Personalens numerär varierar beroende av tid på dygnet. Nattetid finns totalt tre personer tillgängliga på de fyra våningsplanen.

I Backe finns en deltidsstyrka som utgörs av en räddningsstyrka med deltidspersonal på fyra personer. Räddningsstyrkan kan vara på plats vid sjukhuset efter ca 6 minuter i händelse av larm. Det faktum att beredskapen i Backe utgörs av fyra personer innebär att förmågan till invändig släckning och invändig livräddning är starkt reducerad.

Föreläggande och Räddningsverkets yttrande, dnr. 411-812-2006

Tillsynsbesöket resulterade i att tillsynsmyndigheten meddelade ett föreläggande där en rad krav ställs på ägaren och nyttjanderättshavaren.

Räddningsverket konstaterar i sin skrivelse till länsstyrelsen att föreläggandet delvis bygger på de krav på brandskydd som ställs i bygglagstiftningen och framför allt Boverkets byggregler. Räddningsverket framför i sitt yttrande, att de synpunkter som lämnas, utgår från en bedömning av huruvida skyldigheterna i LSO 2 kap. 2 § uppfylls.

Räddningsverkets förslag till åtgärder var följande:

• Automatisk vattensprinkler installeras i hela byggnaden.

Ett alternativ till att installera automatisk vattensprinkler är att vidta nedanstående åtgärder:

• En brandteknisk avskiljning mellan varje avdelning och de två trapphus som sammanbinder avdelningarna ordnas.

• Köken och de tillhörande gemensamhetsutrymmen på avdelningarna avskiljs brandtekniskt från de korridorer på respektive våning som leder till utrymningsvägen.
• Dörrarna till vårdtagarnas rum ersätts av dörrar som är brandtekniskt avskiljande.
• En prövning av personalbehov under dygnet för exempelvis utrymning i samband med brand bör göras.

Beslut av Länsstyrelsen i Jämtlands län 2006-11-14 med dnr 452-7620-2005

Länsstyrelsen beslutar helt enligt lämnat förslag i Räddningsverkets yttrande.

Ett äldreboende i de centrala delarna av Sundbyberg ägs och förvaltas av kommunen. Ärendet rör Hus K där verksamheten bedrivs i sex våningsplan av en privat vårdentreprenör. Äldreboendet är att betrakta som ett särskilt boende där de boende på framför allt det översta våningsplanet lider av demenssjukdom samt andra psykiska åkommor.

Föreläggande

En tillsyn på äldreboendet 2004 resulterade i ett föreläggande. Det avser samtliga avdelningar i hus K och anger att följande åtgärder ska vidtas:

1. Nödutgångar skall göras öppningsbara utan nyckel eller annat verktyg.
2. Dörrarna görs öppningsbara med vred.
3. Samtliga dörrar till utrymningstrapphus skall åtgärdas så att de är utåtgående.
4. Dörrarna i brandcellsgräns skall vara stängda. Om de behöver vara öppna ska de förses med uppställningsanordning som stänger, styrd av rökdetektor.
5. Samtliga magnetuppställda dörrar ska förses med tryckknapp för motion och kontroll.
6. Befintliga brandsläckare skyltas upp på ett bättre och tydligare sätt.

Sundbybergs stad överklagar punkt 1 och 2 i föreläggandet. Framförallt den första punkten är föremål för en relativt intensiv argumentation från Sundbybergs stad. Argumentationen bottnar i det faktum att en del av de boende är så pass påverkade av demenssjukdom att om de lämnar boendet riskerar de att allvarligt skada sig. I syfte att förhindra att de boende avviker har dörrarna utrustats med lås som går att öppna av de boende men med en viss fördröjning. Vid ett eventuellt brandlarm eller strömbortfall låses dörrarna upp med automatik. Dessutom går det att låsa upp dörrarna via ett kodlås där koden står angiven intill knappsatsen.

Beslut av Länsstyrelsen i Stockholm, 2006-12-15, dnr. 452-05-30954

Länsstyrelsen ändrar den första punkten i föreläggandet. Dörrarna ska enligt länsstyrelsens beslut förses med nödöppningsknappar 0,9-1,0 meter över golvet. De ska vara utmärkta med en skylt (10 cm x 15 cm) med lämplig figur och text som lyder "Nödöppning". I övrigt avslår länsstyrelsen överklagandet. Länsstyrelsen utgår i sin motivering från Boverkets byggregler och den rapport om utrymningsdimensionering som Boverket gett ut och konstaterar att det däri inte förekommer denna typ av lösning. De anser att nuvarande lösning är bristfällig men att nödöppningsknappar intill dörrvredet leder till en godtagbar lösning. Beträffande punkt 2 i föreläggandet konstaterar länsstyrelsen att de inåtgående dörrarna inte överensstämmer med det som föreskrivs i Boverkets byggregler och att det därför inte finns skäl att ifrågasätta föreläggandet på denna punkt.

Sundbybergs stad överklagar länsstyrelsens beslut och yrkar på att första och andra punkten i föreläggandet avslås. Sundbybergs stad framhäver återigen riskerna för att de boende ska råka ut för olyckor om dörrarna är utformade så att de kan öppnas alltför lättvindigt. Sundbybergs stad hänvisar dessutom till att nuvarande lösning förespråkas av Socialstyrelsen i en föreskrift (SOSFS 1997:16).

Dom av Länsrätten i Stockholms län 2007-06-07, mål 1054-07

Länsrätten konstaterar att den föreskrift som staden hänvisar till inte behandlar frågan om utrymning utan endast hur lås kan konstrueras så att det inte leder till otillåten tvångsmässig inlåsning. De finner inte heller i övrigt några skäl till att ifrågasätta länsstyrelsens beslut angående den första punkten. Även i den andra punkten delar länsrätten länsstyrelsens syn.

Dom av Kammarrätten i Stockholm 2008-09-08 mål 4508-07

Kammarrätten finner inte att det framkommit något som motiverar en annan bedömning än den länsrätten gjort och avslår överklagandet.

Beslut av Regeringsrätten 2010-03-10 mål nr 6474

Ärendet överklagas till högsta instans men Regeringsrätten finner att det inte har kommit fram skäl att meddela prövningstillstånd.

MSB:s kommentar

MSB konstaterar att domen i Kammarrätten i Stockholm står fast. Domen kan därför i valda delar användas som vägledning vid bedömning av liknande fall, men notera att vårdformer med inlåsning som är sanktionerad av samhället, exempelvis inom kriminalvården, inte berörs i detta ärende.

Utrymningsmöjlighet för dementa är ett exempel på situation med en potentiell målkonflikt. I sådana situationer kan man genom en dialog normalt hitta den bästa lösningen, som både uppfyller hälso- och sjukvårdslagens krav och LSO och som kan ge en praktiskt fungerande lösning för trygg utrymning.

Epilog

Socialstyrelsen har 2010, alltså efter domen, upphävt de kungörelser och föreskrifter som tillåtit att det i undantagsfall varit möjligt att låsa in dementa. Resonemanget utvecklas vidare i Meddelandeblad 12/2013 "Tvångs- och skyddsåtgärder inom vård och omsorg för vuxna" från Socialstyrelsen. Förr kunde vårdgivare av olika skäl låsa in dementa men Socialstyrelsen konstaterar att denna inlåsning har varit en form av frihetsberövande som inte är sanktionerad i lagstiftningen.

Föreläggandet gäller ett daghem i Borlänge, bland annat att samtliga takytor förses med tändskyddande beklädnad, ytskikt klass 1. Föreläggandet avsåg en provisorisk byggnad där verksamheten endast skulle bedrivas under en kort period. Föreläggandet avsåg flera åtgärder men det var bara åtgärden att förse takytor med tändskyddande beklädnad som överklagades till länsstyrelsen.

Beslut av Länsstyrelsen i Kopparbergs län, 1992-06-22, dnr. 727-4127-92

Länsstyrelsen avslog överklagandet trots att det avsåg en byggnad som var provisorisk och där verksamheten inom en snar framtid skulle avslutas. Länsstyrelsens beslut överklagades till kammarrätten.

Dom av Kammarrätten i Sundsvall, 1993-04-23, mål nr 5051-1992

Kammarrätten konstaterar i sin dom att skäligheten av en åtgärd endast sträcker sig till vad som i varje enskilt fall är skäligt med hänsyn till kostnaderna. Åtgärden beräknades till en kostnad mellan 30 000 – 40 000 kr. Kammarrätten konstaterar att kostnaden för föreningen kan ur nyttjarens synvinkel te sig betydande. Kostnaderna ska emellertid vägas mot det "utomordentligt viktiga intresset att bereda skydd mot skada genom brand". Vid en sådan avvägning finner kammarrätten att den förelagda åtgärden med takbeklädnaden får anses skälig.

MSB:s kommentar

Det är viktigt att notera att det är skäligt att vidta brandskyddsåtgärder trots att verksamheten ska upphöra inom snar framtid. Med andra ord ska skäliga brandskyddskrav inte ställas mot eventuella förändringar av verksamhet eller kommande nedläggning av en byggnad. För en ägare eller nyttjanderättshavare gäller att vid alla tidpunkter uppfylla skyldigheterna i 2 kap. 2 § LSO i skälig omfattning.

En annan fråga är hur man hanterar brandskyddslösningar som inte förväntas fungera i praktiken.

Vårdcentralen Billingen i Skövde uppfördes år 1987 som en Br 1-byggnad. I byggnaden finns förutom servicebostäder också en vårdcentral, tandläkarmottagning och en sjukgymnastik/rehabiliteringsanläggning i vilka det finns automatiskt brandlarm.

Föreläggande

Genom ett föreläggande har räddningsnämnden krävt att det anordnas en utrymningsväg från markplanets sjukgymnastikavdelning. Avdelningen har öppningsbara fönster, men lösningen godtas inte av räddningsnämnden som anser att personer som besöker anläggningen inte kan förväntas klara utrymning genom fönster. Föreläggandet överklagas av fastighetsägaren.

Beslut av Länsstyrelsen i Skarborgs län, 1992-05-14, dnr. 727-14440-91

Länsstyrelsen beslut innebär att ytterligare en utrymningsväg ska anordnas från sjukgymnastikavdelningen i första hand genom att en dörr till det fria tas upp. Länsstyrelsen godtar även som ett alternativ att en utrymningsväg anordnas genom ett fönster i anslutning det nära belägna väntrummet.

Kommunen överklagar länsstyrelsen beslut till kammarrätten.

Dom av Kammarrätten i Göteborg, 1992-12-14, mål nr 4098-1992

Kammarrätten fastställer räddningsnämndens föreläggande om att anordna en dörr direkt ut till det fria från sjukgymnastikavdelningen eller från det angränsande väntrummet. Kammarrätten finner också att det som förekommit vid bygglovet 1987 där byggherren uppfattat att det var en rekommendation att anordna alternativ utrymningsväg inte utgjort något hinder för ett föreläggande. Vidare finner Kammarrätten att den beräknade kostnaden för dörren, ca 40 000 kr (1991), inte kan anses vara ”oskälig mot bakgrund av behovet och intressen som står på spel”.