Rättsfall om industri och kontor efter tillsyn LSO

Detta fall är ett av få fall som avgjorts av regeringsrätten och därmed prejudicerande.

I Kristinehamn uppfördes en magasinsbyggnad 1966 som sedan byggdes ut 1975-76. Utbygganden inverkade på behovet av åtgärder för att förebygga och bekämpa brand i magasinsbyggnaden. Byggnadsnämnden fattade beslut om bygglov för utbyggnaden efter hörande med brandchefen om brandskyddet i byggnaderna.

Vid beslut 1975-08-18 beviljades bygglov för utbyggnaden. Bygglovet var beviljat under förutsättning att brandventilation och flamskärmar anordnades både i befintlig byggnad som uppförts 1966 och i tillbyggnaden. Därefter begärde byggnadskontoret till byggnadsnämnden att endast brandventilation och flamskärmar skulle installeras i tillbyggnaden och inte i den befintliga byggnaden som uppfördes 1966. Byggnadsnämnden begärde in yttrande från brandchefen, som avstyrkte byggnadskontorets begäran. Byggnadsnämnden beslöt därefter 1976-06-10 att brandventilation endast skulle installeras i tillbyggnaden.

Vid brandsyn 1976-06-21 förelades Hamnstyrelsen att som ägare av hamnmagasinen installera brandventilation och flamskärmar i den byggnad som uppfördes 1966. Vid besiktning 1977-01-21 konstaterade brandchefen att förelägganden inte åtgärdats och överlämnade ärendet till länsstyrelsen.

Beslut av Länsstyrelsen i Värmlands län 1977-12-21 dnr 12.093-1-77

Länsstyrelsen begärde in yttranden från Hamnstyrelsen i Kristinehamn och från Statens brandnämnd. Hamnstyrelsen framförde bland annat att föreläggandet medförde oskälig kostnad. Statens brandnämnd framförde att föreläggandet var brandtekniskt väl motiverat men ifrågasatte samtidigt om det var lagligt grundat.

Länsstyrelsen konstaterar att de föreskrivna åtgärderna är förenade med betydande kostnader. Dessa kostnader måste emellertid vägas mot risken för brandspridning. Länsstyrelsen redovisar ingående vilka spridningsrisker som finns och finner att kostnaderna inte är oskäliga. Länsstyrelsen finner också att "föreläggandet är lagligen grundat och lämpat". Länsstyrelsen ändrar inte på föreläggandet i något avseende.

Dom av Kammarrätten i Göteborg 1979-08-28 mål nr 190-1978

Kammarrätten finner i sin dom att det inte finns sådana särskilda omständigheter enligt brandlagstiftningen att det finns fog för säkerhetsåtgärder utöver vad som föreskrivits i samband med byggnadslov. Kammarrätten undanröjde därför föreläggandet.

Regeringsrättens dom 1982-03-01 RÅ 82 2:5(mål nr 3970-1979)

Kammarrättens dom överklagade till Regeringsrätten som bland annat konstaterar att de angivna åtgärderna i föreläggandet 1976-06-21 avseende brandventilation och flamskärmar i den befintliga magasinsbyggnaden "är från brandbekämpningssynpunkt behövliga". Regeringsrätten finner också

"att det förhållandet att frågan om brandskyddet av magasinsbyggnaderna behandlats i samband med byggnadslovsprövningen beträffande tillbyggnaderna ej utgjort hinder för brandchefen att meddela föreläggande enligt brandlagen".

Regeringsrätten finner vidare att kostnaderna för brandventilation och flamskärmar (ca 100 000 kronor) inte framstår som oskälig med hänsyn till de värden som står på spel. Kostnaden för uppförande av bygganden 1976 var sammanlagt 1,3 miljoner och vid vissa tillfällen uppgår det sammanlagda värdet av det förvarade godset till mellan fem och tio miljoner. Dessutom finns på ett avstånd av mindre än 30 meter ytterligare två magasinsbyggnader samt brännbara trävaror på kajen utanför aktuell byggnad.

Regeringsrätten fastställde länsstyrelsens beslut i sin dom 1982-03-01.

MSB:s kommentar

Den viktigaste slutsatsen som ska tolkas av Regeringsrättens dom är att ett föreläggande kan lämnas om det finns särskilda omständigheter även när en bygglovsprövning har skett där brandskyddsfrågor behandlats. Den ger också en viss vägledning om vad som ska betraktas som särskilda omständigheter. Vidare bör framhållas att regeringsrätten i det här fallet fann att kostnaderna för de föreslagna åtgärderna var skäliga.

Ett företag bedriver lagerhållning, reparation och distribution av lastpallar i trä i ett industriområde i Malmö. På fastigheten finns en byggnad med kontorslokaler samt utrymme för reparation av lastpallar. Övervägande delen av fastighetens 9 000 m² utnyttjas till lagring av lastpallar.

Första föreläggandet, 2001-09-26, dnr. IK 2001000567

Räddningsnämnden i Malmö stad lämnade ett föreläggande om att lagring av lastpallar på aktuell fastighet bedömdes vara av sådan omfattning att risk fanns för omkringliggande bebyggelse i händelse av brand. Enligt föreläggandet skulle därför lagringen utgöras av grupper med en maximal höjd av 2 meter samt en yta som inte översteg 10 m². Avståndet mellan grupperna angavs till minst 5 meter och till byggnader på samma fastighet och angränsande fastighet till minst 8 meter.

Verksamhetsutövaren överklagade föreläggandet till Länsstyrelsen i Skåne län och därefter till Länsrätten i Skåne län. Räddningsverket lämnade ett yttrande till länsstyrelsen 2002-07-04 dnr 122-2793-2002. Räddningsverkets uppfattning var att de förelagda åtgärderna var skäliga enligt bestämmelserna i räddningstjänstlagen. Länsrätten konstaterade i sin dom 2003-06-16 mål nr 3467-03 att räddningsnämnden i Malmö haft lagligt stöd för att utfärda föreläggandet samt att det varit så utformat att det gett tillräckligt tydliga besked om vad som ålegat bolaget och varför åtgärderna skulle vidtas.

Andra föreläggandet, med vite, 2003-10-27

Räddningsnämnden i Malmö konstaterade efter domen i länsrätten att beslutet inte efterlevts och utfärdade därför ett nytt föreläggande med samma innehåll. Föreläggandet förenades med ett vite på 160 000 kronor. Verksamhetsutövaren överklagade föreläggandet återigen till Länsstyrelsen i Skåne län och därefter till Länsrätten i Skåne län.

Beslut av Länsstyrelsen i Skåne län, 2004-05-12, dnr. 452-61705-03

Länsstyrelsen lämnar överklagandet utan bifall.

Dom av Länsrätten i Skåne län, 2005-02-11, mål nr. 6792-04

Länsrätten konstaterar i sin dom att det inte framkommit något som motiverar länsrätten att göra någon annan bedömning än tidigare.

MSB:s kommentar

Detta är ett av de få ärenden som behandlar egendomsskydd. Till det föreläggande som räddningsnämnden i Malmö lämnade 2001-09-25 finns ett kompletterande besiktningsprotokoll där beräkningar genomförts angående brandbelastning med pallbränder till 6 meters höjd. Beräkningarna ligger till grund för föreläggandet som lämnats till ägaren.

Ett antal år senare hade ett antal åtgärder har vidtagits. Ett kallförråd har byggts för förvaring med ett visst byggnadstekniskt brandskydd i ytterväggar för att minska risken för spridning av brand. Vidare har antalet pallar avsevärt reducerats och lagringshöjden begränsats till den höjd som staket mot angränsande granntomt har.

I Gävle oljehamn bedrivs verksamhet med brandfarliga varor i två områden. Ett område byggdes huvudsakligen på 1950-talet och det andra området på 1970-talet. Inom området finns också ett mellanlager för miljöfarligt avfall.

Föreläggande

Gästrike räddningstjänst lämnade ett föreläggande 1998-01-08 som omfattade följande fyra punkter:

1. Installation av fasta anordningar för skuminföring från en säker och skyddad plats.
2. Åtgärder så att samtliga cisterner blir åtkomliga för släckinsats och kylning från två skilda håll.
3. Anskaffning av utrustning som behövs för släckning av en dimensionerande brand (8 000 liter filmbildande skumvätska ska anskaffas).
4. Samråd med Gästrike räddningstjänst vid genomförande av föreslagna åtgärder.

Oljehamnens samtliga åtta intressenter berördes av föreläggandet. Samtliga intressenter, utom Gävle hamn, överklagade lämnade förelägganden.

Beslut av Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 1999-01-22, dnr. 72-1658-98

Länsstyrelsen beslutade, efter hörande med Räddningsverket, att bifalla överklagandet av punkterna 1 och 3 (avseende anskaffande av tryckskumrör) samt punkt 4. Den första punkten återförvisades för att kompletteras med en analys för varje enskild cistern. En ny brandgata byggdes efter det att föreläggandet överklagats, vilket innebar att punkt 2 var uppfyllt. Vid handläggningen hos länsstyrelsen kom de berörda parterna överens om fortsatta diskussioner om fördelning av kostnader för utrustning. Punkt 4 ansågs av länsstyrelsen självklar och utgick därför.

MSB:s kommentar

Ärendet är intressant ur flera perspektiv. Verksamheten i oljehamnen är en så kallad § 43-anläggning (motsvarande 2 kap 4 § LSO). Lag (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor gäller också för stora delar av verksamheten. Räddningsverket framförde bland annat i sitt yttrande 1998-06-15 (dnr 122-623-1998) att behovet av skyddsåtgärder enligt punkt 1 borde utredas för varje cistern var för sig. I annat fall fanns en risk att övervägande delen av cisternerna i Sverige retroaktivt och utan djupare analys skulle tvingas att installera skumpåföringar. Beträffande punkt 3 om tillgång till filmbildande skum uppskattades behovet till 15 000 liter för en dimensionerande brand. I Gävle fanns vid tillfället endast 7 000 liter varför kravet på anskaffande av ytterligare 8 000 liter ansågs skäligt.

Kunskapen inom miljöområdet har utvecklats kraftigt sedan detta rättsfall. Synen på skum har förändrats med problematiken kring PFAS och frågan om uppsamling av kontaminerat släckmedel har tillkommit. Synen på vem som har ansvar för brandskyddet har däremot inte förändrats.