Till innehåll på sidan

Rättsfall om bostadshus och äldre centrumbebyggelse efter tillsyn LSO

I flerbostadshus är trapphuset det viktigaste rummet ur ett brandperspektiv, som huvudutrymningsväg. Men vid tillsyn LSO måste även exempelvis kulturhistoriska intressen vägas in i beslutet.

Det finns många kulturhistoriskt intressanta äldre byggnader i våra större tätorter. I redovisade exempel finns två byggnader, en i Sundsvall och en i Östersund, som skulle ha uppförts som Br 1-byggnad idag. Förutom affärslokaler, som i de flesta fall finns i markplanet, finns det bostadslägenheter där lägenheterna i våningsplan 2 tr. (vindsvåning) utgör en särskild risk. Alternativ utrymning från dessa lägenheter är ofta mindre tillfredsställande. Trapphusen har brännbara ytskikt på väggar och i tak och själva trapploppet är helt i trä. Med andra ord finns flera samverkande faktorer som gör att brandskyddet är mindre bra samtidigt som brandskyddsåtgärder allvarligt kan förstöra det kulturhistoriska värdet i byggnaderna.

Det är nödvändigt, innan förelägganden lämnas på denna typ av byggnader, att ha samråd med kulturvårdande myndigheter. Det är inte självklart vilken lösning som ger ett tillräckligt gott brandskydd samtidigt som den skadar kulturvärden så lite som möjligt. I ärendet från Östersund föredrog länsstyrelsens kulturmiljöenhet en installation av vattensprinkler i huvudtrapphuset för att bevara så mycket som möjligt av den ursprungliga miljön.

Uppgradering av befintligt brandskydd

  • Brandskydd i inredd vindslägenhet (länsstyrelsen, 2003)

    Strykjärnet 34, Skövde kommun har en tvåvåningsbyggnad med putsad kalkstensfasad och bjälklag samt takkonstruktion av trä som uppfördes på 1920-talet. Enligt ritningsunderlag har byggnaden inrymt två lägenheter på bottenvåningen och två lägenheter på den övre våningen. Vindsutrymmet var ursprungligen avsett för ordinär vindsförvaring samt en torkvind. Den vindslägenhet som finns i byggnaden inreddes troligen under 60/70-talet. Det saknas bygglovshandlingar som gäller nytt fönster i yttertaket eller att inreda torkvind till lägenhet.

    Föreläggande

    Följande krav ställdes i brandsyneföreläggandet. För att möjliggöra en trygg utrymning i händelse av brand ska:

    • Bostadslägenheten på vind avskiljas från övriga utrymmen i lägst brandteknisk klass EI-60, dörr i lägst klass EI-30.
    • Bostadslägenheten förses med minst ett fönster som ska vara öppningsbart utan nyckel eller annat redskap (krav på viss bredd och höjd).
    • Invändiga väggytor i vindstrapphuset förses med ytskikt klass 1. Ytskiktet ska fästas på obrännbart material eller tändskyddande beklädnad. Alternativt ska trapphuset sprinklas.

    I föreläggandet anges som alternativ att inte hyra ut bostadslägenhet på vind. Ägaren framför bland annat i sin överklagan att kravet inte bör ställas högre än de krav som gällde när byggnaden uppfördes på 1920-talet. Ägaren framför också att kostnaderna för åtgärderna är oskäliga och orimliga med hänsyn till den ökade brandsäkerhet som uppnås.

    Beslut av Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 2003-06-03, dnr. 452-13258-2001

    Länsstyrelsens bedömning är, efter Räddningsverkets hörande, att lägenheten i nuvarande skick inte är lämplig för bostadsändamål. Länsstyrelsen konstaterar också att det är rimligt att sätta högre krav på säkerhetshöjande åtgärder när det gäller människors liv än när det gäller egendomsskador. Vidare framför Länsstyrelsen att den brandutrustning som finns och förhållandena i trapphus och lägenhet inte innebär en godtagbar säkerhet vid behov av en livräddningsinsats vid brand. Överklagandet avslås därför.

  • Brandskydd i gammal centrumbyggnad (kammarrätten, 1991)

    Fastigheten i kv. Åldermannen i Sundsvall avser en byggnad med detaljhandel i bottenvåningen och i våningsplan 1 tr. och en restaurang i våningsplan 2 tr. Våningsplan 3 tr. innehåller bostäder och kontor. Byggnadsytan uppgår till cirka 200 m2.

    Om byggnaden hade uppförts idag skulle den ha utförts som Br1-byggnad (brandsäker byggnad). Byggnaden kan betraktas som en byggnad i klass Br 3 (varken brandsäker eller brandhärdig byggnad) vid tidpunkten för brandsyneföreläggandet.

    Föreläggande

    Föreläggandet avsåg två punkter:

    • Hela detaljhandelsdelen förses med automatisk vattensprinkleranläggning.
    • Från varje våningsplan anordna minst en nödutgång ledande direkt till det fria, avskild från våningsplanen i lägst brandteknisk klass B30. Bredden på nödutgångarna ska vara minst 1,5 m och dörrarna görs utåtgående.

    Beslut av Länsstyrelsen i Västernorrlands län, 1990-04-19, dnr. 6630-7191-89

    Räddningsnämndens beslut överklagas till länsstyrelsen. Klagande har anfört att byggnaden har ett byggnadshistoriskt värde och att åtgärderna skulle medföra betydande ekonomiska uppoffringar. Länsstyrelsen fastställer räddningsnämndens beslut.

    Dom av Kammarrätten i Sundsvall, 1991-04-24, mål nr. 1769-1973

    Länsstyrelsens beslut överklagas till kammarrätten. Kammarrätten anser att det finns särskilda omständigheter och att de förelagda åtgärderna ska anses skäliga i räddningstjänstlagens mening. Kammarrätten bifaller därför inte bolagets överklagan.

    MSB:s kommentar

    Tidigare godtagna byggnadstekniska lösningar har fått ge vika för brandskyddsintresset. De särskilda omständigheter som framförs i ärendet är bland annat att brandskyddsbestämmelserna huvudsakligen syftar till att garantera säkerheten för de personer som vistas i lokalerna. I detta fall är omständigheterna sådana det inte går att garantera en sådan säkerhet och att det därför är väl motiverad att kräva säkerhetsåtgärder utöver det som föreskrivits tidigare i byggnadslov.

  • Sprinklerinstallation i gammal butiksbyggnad med lägenheter (kammarrätten, 1993)

    Byggnaden på Borgmästarlotten 4, Östersunds kommun, består av källare, två hela våningar samt inredd vind med en hanbjälksvind. Vindsplanet kan, på grund av utformning betraktas som ett helt våningsplan. Byggnaden skulle enligt byggbestämmelser ha uppförts idag som en Br 1-byggnad (tidigare brandsäker byggnad). En färgaffär med lager finns i källaren. I de övriga våningsplanen finns bostadslägenheter. Vindsplanet innehåller tre bostadslägenheter förutom vindsutrymmen och trapphall. I byggnaden finns tre trapphus som här benämns huvudtrapphus, norra kökstrapphuset och södra kökstrapphuset.

    Kulturmiljöenheten vid Länsstyrelsen i Jämtlands län har framfört i ett yttrande att byggnaden har ett mycket stort kulturhistoriskt värde.

    Föreläggande

    Räddningsnämnden föreslog ett antal åtgärder i samband med brandsyn 199005-21. Räddningsverket lämnade synpunkter på de föreslagna åtgärderna och överlämnade till Länsstyrelsen i Jämtlands län vissa alternativa lösningar bland annat med hänsyn till det kulturhistoriska intresset.

    Räddningsnämnden genomförde därefter en ny brandsyn i november 1991 och överlämnade ett nytt föreläggande till ägaren 1991-12-16. Föreläggandet innehåller åtta punkter enligt följande (här nedan förkortat):

    1. Färgbutikens tak ska förses med tändskyddande beklädnad.
    2. Vägg- och dörrparti i förråd i färgbutik ska brandtekniskt förstärkas.
    3. Vägg- och dörrparti mellan färgbutik och kökstrappa ska brandtekniskt förstärkas.
    4. Huvudtrapphuset ska förses med vattensprinkler.
    5. Kökstrapphusen ska förse med vattensprinkler eller förses med tändskyddande beklädnad. Alternativt kan fasta utvändiga stegar från våningsplan 2 tr. anordnas.
    6. Vindsplan ska avskiljas i B 30 från huvudtrapphuset.
    7. Dörr- och väggpartier som avskiljer huvudtrapphus och norra kökstrapphus ska uppfylla brandteknisk klass B 30.
    8. Trapphushall ska avskiljas i brandteknisk klass B 30 från södra kökstrapphuset.

    Beslut av Länsstyrelsen i Jämtlands län, 1992-09-21, dnr. 727-576-91

    Räddningsnämndens beslut överklagas till länsstyrelsen. Som skäl anförs att föreläggandet medför raserande av kulturhistorisk värdefull miljö, stora brandrisker vid utförandet och orimliga höga kostnader. Länsstyrelsen slår fast att byggnaden har ett kulturhistoriskt värde och ser sprinklersystem som en alternativ lösning till tändskyddande klädsel. De krav som räddningsnämnden ställt är välmotiverade och föreläggandet bör därför stå fast, dock med beaktande av vad räddningsnämnden och länsantikvarien påpekat. Dom av Kammarrätten i Östersund, 1993-03-15, mål nr. 652B-1992

    Kammarrätten lämnar överklagandet utan bifall.

    MSB:s kommentar

    Byggbestämmelserna har varit utgångspunkten för diskussionen kring skäligt brandskydd och krav på att vidta skyddsåtgärder. Beträffande det kulturhistoriska intresset som ska vägas in i ett beslut har det haft viss betydelse men ändå en underordnad roll. Det kan vara värt att påpeka att kulturhistoriska intressen, samhällsintressen och ekonomiska intressen alltid ska vägas in i ett beslut från en myndighet. Ett sådant arbetssätt i samband med tillsyn framförs bland annat i SRV:s handbok Brandskydd i kulturbyggnader.

Trapphus i äldre byggnader

I de båda fallen med flerbostadshusen Heden (förvaltningsrätten 2011) och Lunden (länsstyrelsen 2011) som redovisas nedan ställde räddningstjänsten krav på att dörrarna mot trapphuset skulle bytas så att de uppfyllde dagens krav (EI 30 respektive EI 60). Det gällde både lägenhetsdörrar och dörrar till källare och vind. I Heden-fallet gällde kraven även delar av väggpartierna runt dörrarna. Trots att kraven i de båda fallen var desamma, så blev utfallen olika. Det visar att det alltid behöver göras bedömningar i varje enskilt fall och att det inte går att besluta sig för en åtgärdsnivå som sen kan gälla för alla byggnader i en objektstyp.

I Heden-fallet avslog både länsstyrelsen och förvaltningsrätten överklagandet och ansåg därmed att kraven på byte av dörrar och väggpartier var skäliga. Motiveringen till det var att nivån låg långt under dagens krav på brandskyddet.

Samhället ändras ständigt och därmed även vår acceptans att utsättas för risker. De risker som accepterades i byggnader i början av 1900-talet kan idag inte anses vara en rimlig nivå. Den lägsta riskacceptans som människor har idag måste därför återspeglas i brandskyddsnivån i byggnader. En sådan anpassning bör därför inte ses som en retroaktiv tillämpning av byggreglerna, utan som en anpassning till ett skydd som människor förväntar sig.

I Lunden-fallet var resonemanget lite annorlunda. Både MSB och länsstyrelsen anser att dagens krav på lägenhetsavskiljande dörrar visserligen är högre än de som ställdes när byggnaden uppfördes men skillnaden i brandskydd bedöms inte vara av sådan omfattning att det skulle utgöra en särskild omständighet som motiverar ett byte av dörrar. Det finns inte heller några belägg för att dörrar av samma slag som de befintliga skulle vara behäftade med allvarliga brister av sådan omfattning att det skulle utgöra en särskild omständighet.

Som tidigare nämnts har ett ärende prövats i Regeringsrätten beträffande en magasinsbyggnad och ett föreläggande om brandventilation (RÅ 82 2:5). Regeringsrätten kom fram till att en tidigare bygglovsprövning inte hindrade förelägganden om ett bättre brandskydd. Det finns också ett antal domar i länsrätt och kammarrätt som styrker domen om magasinsbyggnaden.

Regeringsrättens dom samt domar i de lägre domstolarna kan vara ett stöd vid bedömning om brandskyddet i äldre byggnader. Det gäller särskilt byggnader i gammal centrumbebyggelse där dessa idag skulle utföras som Br 1 – byggnader (tidigare brandsäker byggnad). För nästan alla dessa byggnader gäller att det finns bostadslägenheter i vindsvåningen (våningsplan 2 tr.) och att alternativ utrymning från dessa lägenheter ofta är mindre tillfredsställande. Det befintliga trapphuset har i de flesta fall brännbar beklädnad i väggar och tak och själva trapploppet är helt i trä. Vidare har lägenhetsdörrarna mot trapphuset ofta bristfällig brandteknisk klass. En brand i dessa byggnader kan inom kort tid att försvåra en utrymning.

  • Tändskyddande beklädnad i trapphus (kammarrätten, 1978)

    En byggnad i Säters kommun är uppförd i tre våningar och helt i oskyddat trä. Om den uppförts idag skulle den ha utförts som en Br 1-byggnad. Byggnaden innehåller fem lägenheter. Källaren står i öppen förbindelse med trapphuset.

    Föreläggande, dnr. 45/85

    Föreläggandet gäller att trapphuset ska förses med tändskyddande beklädnad som har ytskikt klass I. Alternativt kan en installation av automatisk vattensprinkler i trapphuset godtas. Vidare framförs i föreläggandet att antalet lägenheter i bostadshuset ska minskas.

    Beslut av Länsstyrelsen i Kopparbergs län, 1987-01-30, dnr. 11.40-6362-85

    Brandförsvaret i Borlänge kommuns beslut överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsen finner att det är nödvändigt att antingen förse de inre vägg- och takytor i trapphuset med tändskyddande beklädnad som har ytskikt klass I eller installera automatisk vattensprinkler i trapphuset. Det är däremot inte nödvändigt att minska antalet lägenheter på det sätt som anges i föreläggandet.

    Länsstyrelsens beslut överklagas till kammarrätten. Klaganden åberopar att kostnaden för att vidta någon av de av länsstyrelsen angivna alternativa åtgärderna överstiger fastighetens ekonomiska möjlighet.

    Dom av Kammarrätten i Sundsvall, 1987-11-18, mål nr. 731-1987

    Kammarrätten finner att föreläggandet framstår som väl motiverat ur brandskyddssynpunkt och inte kan anses ekonomiskt oskäligt och lämnar därför överklagan utan bifall.

    Kammarrättens beslut överklagas till Regeringsrätten, men prövningstillstånd lämnas inte.

  • Brandsektionering av trapphus (förvaltningsrätten, 2011)

    Ett flerbostadshus på Heden i de centrala delarna av Göteborg uppfördes 1929. Det har 7 plan ovan mark, inklusive vind, samt ett källarplan under delar av byggnaden. På bottenplanet bedrivs mindre butiks- och kontorsverksamhet. De fem mellersta planen ovan mark innehåller lägenheter. Tio lägenheter angränsar till det trapphus som omfattas av föreläggandet. På vindsplanet återfinns förrådsutrymmen samt hissrum inklusive hissmotor.

    Föreläggande, 2009-11-16, dnr. 2009-009217

    I både lägenhetsdörrar och väggpartier ut mot trapphuset finns glasfönster. Räddningstjänsten Storgöteborg bedömer att detta medför en risk för brandspridning som inte är acceptabel och väljer att förelägga om att följande åtgärder ska vidtas:

    • De lägenhetsdörrar som angränsar till huvudtrapphuset ska uppfylla brandteknisk klass EI30.
    • De delar av väggkonstruktionen mellan lägenheterna och huvudtrapphuset som har partier av glas ska ersättas med en konstruktion som uppfyller brandteknisk klass EI 60.
    • Dörrar mellan trapphus och källare samt mellan trapphus och vind ska uppfylla brandteknisk klass EI 60.

    Föreläggandet överklagas i sin helhet till Länsstyrelsen i Västra Götalands län som skickar ärendet på remiss till MSB.

    MSB:s yttrande till länsstyrelsen, 2010-05-28, dnr. 2010-3417

    MSB:s bedömning är att det utförande av dörrar och trapphus som är föremål för föreläggandet ligger långt under dagens krav på brandskyddet. Med nuvarande utförande skulle en brand i en av lägenheterna kunna sprida sig ut till trapphuset och vidare till andra lägenheter i trapphuset avsevärt snabbare än vad som idag är att betrakta som normalt eller förväntat. Skillnaden mellan dagens nivå på brandskyddet och den nivå som finns i byggnaden bedöms vara så stor att det kan anses föreligga särskilda omständigheter som motiverar att det ställs högre krav än vad som ställdes i samband med byggnadens uppförande. Åtgärderna bedöms som skäliga trots den stora kostnaden.

    Beslut av Länsstyrelsen Västra Götalands län, 2010-12-15, dnr. 452-103252-2009

    Länsstyrelsen delar MSB:s bedömning att åtgärderna är skäliga trots att de är förhållandevis kostsamma. Därför avslås överklagandet.

    Dom av Förvaltningsrätten i Göteborg, 2011-10-06, mål nr. 319-11

    Med hänsyn till att den aktuella fastigheten består av ett bebott flerbostadshus och med betraktande av de konsekvenser som det eftersatta brandskyddet kan medföra, instämmer förvaltningsrätten i länsstyrelsens bedömning. Vad fastighetsägaren anfört beträffande kostnaden av renoveringen av fastigheten motiverar inte någon annan bedömning. Förvaltningsrätten avslår överklagandet.

    MSB: kommentar

    Både länsstyrelsen och förvaltningsrätten avslog överklagandet och ansåg därmed att kraven på byte av dörrar och väggpartier var skäliga. Motiveringen till det var att nivån låg långt under dagens krav på brandskyddet. Samhället ändras ständigt och därmed även vår acceptans att utsättas för risker. De risker som accepterades i byggnader i början av 1900-talet kan idag inte anses vara en rimlig nivå. Den lägsta riskacceptans som människor har idag måste därför återspeglas i brandskyddsnivån i byggnader. En sådan anpassning bör därför inte ses som en retroaktiv tillämpning av byggreglerna, utan som en anpassning till ett skydd som människor förväntar sig.

  • Brandsektionering av trapphus (länsstyrelsen, 2011)

    Föreläggandet avser ett flerbostadshus, Lunden, i de centrala delarna av Göteborg. Byggnaden är uppförd 1958 i 5 plan ovan mark samt ett källarplan. På de fyra översta planen utgörs byggnaden av lägenheter. På bottenplanet bedrivs butiksverksamhet i vissa delar av byggnaden medan resterande delar utgörs av lägenheter. Byggnaden har 2 trapphus och lägenhetsdörrarna ut mot trapphuset är av klassen B15. 12-15 lägenheter angränsar till respektive trapphus.

    Föreläggande, 2009-11-27, dnr. 2009-011543

    Räddningstjänsten bedömer att befintlig utformning av fastighetens brandcellsavskiljningar är bristfällig och förelägger om följande:

    • De lägenhetsdörrar som angränsar till trapphuset ska uppfylla brandteknisk klass EI30.
    • Dörrar mellan trapphus och källare ska uppfylla brandteknisk klass EI 60 samt förses med dörrstängare.
    • Källaren är uppdelad i två brandceller. Brandcellgränsen mellan dessa ska tätas så att den uppfyller brandteknisk klass. Gäller endast källaren under Sankt Pauligatan 9.
    • Källare under Sankt Pauligatan 9 skall förses med öppning mot det fria i sådan omfattning att trapphusen inte behöver användas vid brandgasventilation.

    Fastighetsägaren överklagar föreläggandet till Länsstyrelsen i Västra Göralands län.

    MSB:s yttrande till länsstyrelsen, 2010-05-30, dnr. 2010-3420

    MSB:s bedömning är att de lägenhetsdörrar som är föremål för föreläggandet (punkt 1) väl lever upp till de krav som ställdes då byggnaden uppfördes. I det aktuella fallet anser MSB att särskilda omständigheter för att ställa högre krav inte finns. Visserligen är dagens krav på lägenhetsavskiljande dörrar högre än de som ställdes när byggnaden uppfördes men skillnaden i brandskydd bedöms inte vara av sådan omfattning att det skulle utgöra en särskild omständighet som motiverar ett byte av dörrar. Kostnaden för byte av lägenhetsdörrarna bedöms inte motiverad sett till de effekter på brandskyddet som åtgärden leder till.

    När det gäller dörrar mellan trapphus och källare (punkt 2) så beskrivs de vara av samma klass som lägenhetsdörrarna, eller till och med av enklare karaktär. Avskiljningen mellan trapphus och källare är en väsentlig del av brandskyddet i ett flerbostadshus. En brand i en källare med förrådsutrymmen kan bli kraftig och relativt svårsläckt och till skillnad från en lägenhet är sannolikheten för tidig detektion inte heller särskilt hög. Redan i 1960 års byggregler anges att dörrar mellan källare och trapphus ska utföras i brandteknisk klass A60. Skillnaden mellan det och aktuellt utförande är av sådan omfattning att den mycket väl kan anses utgöra en särskild omständighet. Även sett till kostnaden i förhållande till nyttan anser MSB att åtgärden bör betraktas som skälig.

    Under förutsättning att källaren avskiljs från trapphuset med dörrar i lägst brandteknisk klass EI 60 anser inte MSB att det finns behov av ytterligare brandcellsindelning av källaren (punkt 3). Kravet på brandgasventilation från källaren (punkt 4) bedöms också skäligt.

    Beslut av Länsstyrelsen Västra Götalands län, 2011-01-12, dnr. 452-1217-2010

    Länsstyrelsen bifaller överklagandet gällande punkt 1 och 3, men avslår överklagandet i övrigt, d.v.s. punkt 2 och 4. Länsstyrelsens bedömningar och motiveringar överensstämmer med MSB:s yttrande.

    MSB:s kommentar

    Även om dagens krav på lägenhetsavskiljande dörrar (EI 30) visserligen är högre än de som ställdes när byggnaden uppfördes (B15) bedöms skillnaden i brandskydd inte vara av sådan omfattning att det skulle utgöra en särskild omständighet som motiverar ett byte av dörrar. Det finns inte heller några belägg för att dörrar av samma slag som de befintliga skulle vara behäftade med allvarliga brister av sådan omfattning att det skulle utgöra en särskild omständighet. Värt att notera i sammanhanget är också att de ökade kraven på avskiljande dörrar gentemot trapphus till viss del har sitt ursprung i högre krav på ljudisolering.

Specifika frågor

Ett beslut om att förelägga om släckredskap i trapphus i ett flerbostadshus måste föregås av en utredning av det faktiska behovet. Det behöver till exempel uteslutas att motsvarande utrustning inte redan finns i de flesta av lägenheterna samt säkerställas att de boende har förmåga att använda utrustningen. Ett lokalt beslut om att släckutrustning i trapphus bedöms vara skäligt är inte motivering nog, utan bedömningen måste göras i varje enskilt fall.

"Rullgardin: släckare i trapphus">Rullgardin: släckare i trapphus

  • Handbrandsläckare i trapphus (länsstyrelsen, 2013)

    Bostadsrättsföreningen Falunhus 11 äger flerbostadshus i Falun.

    Föreläggande, 2012-07-30, dnr. 100.2012.00273.2

    Efter en tillsyn i bostadsrättsföreningens fastigheter meddelade Räddningstjänsten Dala Mitt ett föreläggande innehållande tre brister med tillhörande krav på åtgärder. Fastighetsägaren valde att överklaga en av de förelagda punkterna till länsstyrelsen i Dalarnas län. Den överklagade åtgärdspunkten lyder:

    • Bostadsrättaföreningen Riksbyggen Brf Falunhus 11 föreläggs att sätta upp handbrandsläckare med lägsta effektivitetsklass 43A 233B C i samtliga trapphus på minst vartannat våningsplan. (Alternativt en på centrumrulle monterad brandslang i en brandpost på minst varannan våning. Alla lägenheter i fastigheten ska i detta fall kunna nås med brandslang.)

    Åtgärdskravet motiveras med stöd i ett beslut taget i förbundsdirektionen för Räddningstjänsten Dala Mitt om att det är skäligt att fastighetsägare till flerbostadshus tillhandahåller grundläggande släckutrustning för de boende. Räddningstjänsten anser att kravet ovan är skäligt trots risken för skadegörelse/sabotage eftersom inga andra motsvarande åtgärder vidtagits i de enskilda lägenheterna.

    Fastighetsägaren anger ett antal skäl för sin överklagan. Däribland att föreningen uppmanat alla bostadsrättsinnehavare att skaffa brandskyddsutrustning, samt att styrelsen beslutat om att erbjuda de boende ett brandskyddspaket med brandsläckare och brandfilt till ett kraftigt subventionerat pris. Vidare finns risk för sabotage och skadegörelse av handbrandsläckare i trapphusen vilket kan ge en falsk säkerhet för de boende. Vid en brand i en lägenhet riskerar även dörren till lägenheten lämnas öppen då den boende beger sig ut i trapphuset för att hämta släckare. De boende har olika fysiska förutsättningar att hämta och hantera släckarna.

    MSB:s yttrande till länsstyrelsen, 2013-03-11, dnr. 2012-6496

    MSB anser att det inte är tillräckligt utrett och motiverat att det behövs släckutrustning i trapphuset för att brandskyddet i byggnaden ska uppnå en skälig nivå. Varken dagens byggregler eller deras föregångare ställer krav på någon form av släckutrustning i bostäder. Även om byggreglerna bara har möjlighet att reglera fasta installationer (inomhusbrandposter) och inte lös inredning (handbrandsläckare) så ger det en fingervisning om vilken nivå på brandskyddet som samhället anser är rimlig. Om tillsynsmyndigheten anser att det behöver ställas krav utöver de som angavs i byggreglerna så krävs det att det finns särskilda omständigheter. De särskilda omständigheterna behöver då tydligt redovisas och kopplas till en motivering av de ställda kraven.

    Beslut av Länsstyrelsen Dalarnas län, 2013-05-27, dnr. 452-7272-2012

    Efter kommunicering av MSB:s yttrande till båda parter, utan att någon av parterna tillfört något ytterligare till ärendet i sak, beslutar länsstyrelsen att upphäva överklagad del av föreläggandet. Länsstyrelsen finner liksom MSB att det i föreläggandet inte är tillräckligt tydligt utrett och motiverat att det behövs släckutrustning i trapphuset.

    MSB:s kommentar

    Det framgår av ärendet att ett beslut om att förelägga om släckredskap i trapphus i ett flerbostadshus måste föregås av en utredning av det faktiska behovet. Det behöver till exempel uteslutas att motsvarande utrustning inte redan finns i de flesta av lägenheterna samt säkerställas att de boende har förmåga att använda utrustningen. Förbundsdirektionens beslut som räddningstjänstens hänvisar till i föreläggandet är inte tvingande, eftersom en kommun inte har någon möjlighet att besluta om föreskrifter enligt LSO. Beslutet kan därmed inte användas som en allmän kravnivå, utan bedömningen av skälighetsnivån behöver göras i varje enskilt fall.

Relaterat

Senast granskad: 10 oktober 2024

Till toppen av sidan