FAQ - vanliga frågor och svar om brandfarliga och explosiva varor

Ja. Klassningsplanen är en viktig del i skyddet mot brand och explosion. I undantagsfall kan klassningsplan redovisas vid senare tillfälle, t.ex. avsyning.

Det är de klassade zonerna som ska vara uppmärkta med EX-skylten. I utrymmen eller områden med många zoner skyltar man ibland vid entrén till dessa områden - i dessa fall är kan det vara lämpligt att samtidigt presentera en klassningsplan så att man tydligt ser var zonerna finns.

Enbart yrkesmässig, men oberoende av tillståndsplikt. Svetskärror och dylikt behöver det inte.

Klassningsplan behövs inte vid förvaring av oanslutna gasolflaskor med tätpropp.

Det behövs vanligtvis inte, men beroende av typ av vätska och kärl samt typ av hantering kan det vara nödvändigt, exempelvis vid hantering av brandfarliga vätskor med flampunkt under 30 °C i bräckliga kärl i pallager.

Oftast, men om andra vätskor värms upp till temperaturer högre än 5 °C under sin flampunkt så behövs klassningsplan även för dem.

Kraven kommer från ATEX användardirektiv. Direktivet finns genomfört i svensk lagstiftning bland annat genom Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (tidigare Räddningsverkets) föreskrifter (SRVFS 2004:7).

SRVFS 2004:7 föreskrifter om explosionsfarlig miljö vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor.

Ja, man bör avsyna. E85 är en annan typ av brandfarlig vara, som vanligen ställer högre krav på den utrustning som används.

Nej.

Eftersom bensin inte är en enhetlig produkt och sammansättningen varierar kan den ligga mellan 280 °C och 480 °C. Om man vet bensintyp och leverantör bör leverantören tillfrågas för mer exakta uppgifter.

Naturligtvis är samordning att rekommendera men varje kommun beslutar själv i varje enskilt tillståndsärende hur lång giltighetstiden ska vara.

"Anläggningens innehavare avgör intervall" enligt Elsäkerhetsverkets föreskrifter, med försäkringsbolagen kan också ställa krav.

Anmärkningar i protokollet kan ge en fingervisning om kompetensen hos den som utfört besiktningen. Är man osäker kan man be att få se dokumentation som styrker besiktningsmannens kompetens. Han eller hon kan till exempel vara auktoriserad av Elektriska nämnden.

Nej.

Trotyl är kraftigare än dynamit. Avståndstabellernas värden för riskgrupp 1.1 bygger på effekten av trotyl. Därför kan man anse sig vara "på den säkra sidan" om man tillämpar avstånden vid förvaring av dynamit.

Skillnaden är dock inte så stor och de här avstånden brukar tillämpas generellt vid förvaring av olika sprängämnen i riskgrupp 1.1. Svartkrut i riskgrupp 1.1 är emellertid betydligt svagare och för detta finns därför en egen tabell i handboken. Kom ihåg att avstånden i tabellen baseras på effekten av trotyl på ett öppet fält utan några hinder.

Om det finns någon form av naturligt skydd, t ex berg eller tät skog så kan avståndet minskas (se handboken).

Hantering av explosiva varor: Handbok till MSB:s föreskrifter MSBFS 2019:1 förvaring av explosiva varor

Riskgrupp 1.3 eller 1.4, samhanteringsgrupp G eller C. I transportförpackning kan klassificeringen 1.4S förekomma.

Man måste vara 18 år för att få köpa nödraketer hos en återförsäljare. Däremot måste även en minderårig få använda pyroteknisk nödutrustning i en nödsituation.

Användning av pyroteknisk nödutrustning, livräddningsutrustning och brandsläckningsutrustning är därför tillåten i nödsituationer även för den som är under 18 år. Bestämmelsen finns i MSBFS 2019:1, 3 kap. 4 §.

MSBFS 2019:1 föreskrifter och allmänna råd om hantering av explosiva varor

Innerförpackningar för explosiva ämnen, blandningar och föremål ska vara märkta enligt EU-förordning nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (CLP-förordningen).

Märkning av explosiva varor

Ja, t.ex. fuktad pikrinsyra om den torkar under lagringen.

Endast om den görs inom ett inhägnat område eller inne i en butikslokal. Så fort den går ut på allmän väg är det en transport av farligt gods utom anläggning.

I första hand polisen. MSB kan guida.

Riskgrupp 1.1., samhanteringsgrupp D, Begärlighetsgrad A

Ett sprängkort är ett utbildningsbevis och inget tillstånd att hantera sprängämnen. För att få ett sprängkort krävs både en teoretisk utbildning och minst ett års praktik inom sprängarbete. I vissa fall kan någon form av kontroller ha gjorts av arbetsgivaren under praktiktiden men det finns inga regler som kräver det.

4-8 m3 med de största (75 g).

Den ska vara CE-märkt. 

Märkningen ska vara tryckt direkt på fyrverkeripjäsen eller på en etikett som sitter på fyrverkeripjäsen.

Det är inte så vanligt men det kan finnas handlare i kommunen som har 1.1 och 1.2. produkter och då är det ni som handlägger dessa ärenden.

Nej, inte enligt LBE, om kraven enligt lagstiftningen är uppfyllda.

En privatperson får transportera farligt gods i detaljhandelsförpackning för personligt bruk, hushållsbruk eller för sport och fritid utan att följa bestämmelserna om transport av farligt gods.

Det finns ingen föreskriven mängdbegränsning för transporten men man får inte förvara mer än 5 kg fyrverkerier i hemmet utan tillstånd.  För yrkesmässiga transporter gäller lagen om transport av farligt gods fullt ut.

Det finns ingen regel som bestämmer detta. En butik kan dock endast ta emot så mycket som man har tillstånd att förvara.

Regeln gäller endast vid förvaring vid eller i anslutning till försäljningsställe. Högst 100 kg i riskgrupp 1.3 och 1.4 samt upp till 10 kg svartkrut i riskgrupp 1.1 får förvaras utan avstånd till skyddsobjekt. Större mängder fyrverkerier kan tillåtas om varorna hindras från att spridas vid antändning och övriga förutsättningar är uppfyllda.

Förvaring i burar är ett sätt att hindra fyrverkerier från att spridas vid antändning. Burarna måste stå inne i förrådet och övriga krav på förvaring gäller fortfarande. Regeln finns i 9 kap. 34 § i MSBFS 2019:1.

MSBFS 2019:1 föreskrifter och allmänna råd om hantering av explosiva varor

Effekterna hindras från att spridas vid eventuell antändning. Ett förråd med gipsväggar kan uppfylla brandskyddkravet men bedöms otillräckligt för att stå emot avskjutna fyrverkeripjäser. Om förrådet har betong- eller tegelväggar och ståldörr är det i sig tillräckligt starkt för att hindra spridning vid antändning och då behövs inga burar.

Mängden ska inte vara större än att människor som vistas utanför lokalen där försäljningen äger rum har ett tillfredsställande skydd. Bestämmelsen finns i 9 kap. 35 § MSBFS 2019:1.

MSBFS 2019:1 föreskrifter och allmänna råd om hantering av explosiva varor

Ja, om det bedöms nödvändigt för att uppfylla skyddskravet för människor som vistas utanför försäljningslokalen enligt 9 kap. 35 § MSBFS 2019:1.

Ja.

Ja.

Ja, arbetet att revidera SÄIFS 2000:2 pågår. Föreskrifterna hänger dessutom samman med föreskrifterna om försäljningsställen och bensinstationshandboken vilket behöver beaktas i revisionsarbetet.

Nya föreskrifter om tillstånd för hantering av brandfarliga gaser och vätskor, MSBFS 2013:3, gäller sedan 1 oktober 2013. Tabellen har ändrats i de nya reglerna.

Det är tillståndsmyndigheten (kommunen eller MSB) som tar beslutet om godkännande efter att ha gjort en prövning av föreståndarens lämplighet.

Det finns en samrådsskyldighet vid handläggning av tillståndsärenden i 14 § förordningen (2010:1075) om brandfarliga och explosiva varor. MSB och berörd kommun ska samråda med varandra samt med eventuella andra berörda myndigheter och polisen innan tillstånd meddelas om det inte finns omständigheter som gör det onödigt.

Tillståndsmyndigheten bestämmer själv om samråd ska genomföras eller inte.

Om det råder osäkerhet i bedömningen av en föreståndare ska kommunen samråda med polisen och MSB.

Det kan vara bra att samråda med polisen på orten som ofta har god personkännedom.

Det ska kommunen göra.

Det finns ingen plan på det i dagsläget, men vi är medvetna om att efterfrågan finns.

Nej, det är verksamhetsutövaren som ska vara representerad.

Verksamhetsutövaren kan dock representeras av föreståndaren.

Det finns inga direkta krav på att ha genomgått fyrverkerigrossisternas utbildning, men det kan vara ett kvitto på kompetens.

Sökanden måste kunna presentera någon form av bevis på sin kompetens.

Vid tveksamheter finns alltid möjlighet till samråd med MSB eller någon annan kommun.

En bedömning av föreståndarens lämplighet ska alltid göras. Vilka eventuella brottsliga meriter hos sökanden som leder till diskvalificering måste värderas i varje enskilt fall utifrån mängden och begärlighetsgraden av de explosiva varor som ansökan gäller. I en del fall kan det vara omotiverat, till exempel om det gäller förnyelse av ett tillstånd där sökanden är känd och tidigare har skött sig väl.

Lagstiftarens intention är att myndigheterna ska ha en jämförelsevis större kontroll över hanteringen av explosiva varor och de personer som ska utföra detta. Anledningen är att man bedömer detta som nödvändigt för att kunna uppfylla lagens syften.

Det var likadant i den gamla lagen.

En privatperson som ska spränga åt sig själv behöver inte något sprängkort. Personen behöver dock bevisa på annat sätt att han eller hon har lämplig kompetens att hantera sprängämnen för att beviljas tillstånd till användning, förvaring och överföring av sprängämnena. Ett sprängkort är då ett bra bevis på att man har de kunskaper som behövs. Sprängkortet är däremot inte ett krav enligt några regler, det är ett bevis på en lämplig utbildning.

Vid sprängarbeten ska en sprängarbas utses. Sprängarbasen ska ha dokumenterad teoretisk kunskap om sprängning (motsvarande kraven för sprängkort) och minst ett års praktik från sprängarbeten (AFS 2007:1 6 §). Det är alltså inte tvunget att ha ett sprängkort om man på annat sätt kan visa att man har den teoretiska kunskapen. De allra flesta skaffar förstås sprängkortet som är en bra och allmänt accepterad dokumentation av kunskaperna.

För tillståndspliktig verksamhet ska det finnas föreståndare innan den brandfarliga varan tas in i anläggningen. Föreståndaren ska vara anmäld till tillsynsmyndigheten.

Finns ingen tidsgräns angiven i regelverket vilket kan vara ett problem då det har förekommit aktörer som försökt utnyttja detta.

Det måste framgå tydligt att det bara rör sig om en tillfällig mellanlagring i väntan på vidare transport och det ska gå att se att det finns en slutdestination för godset för att det ska kunna betraktas som transport.

Detta var ett problem under hösten 2011 då en av MSB meddelad dispens att använda förråd godkända enligt äldre bestämmelser upphörde den 31/12 2011 och många sprängare var sent ute med att skaffa nya eller uppgradera sina förråd.

Under senare år har vi inte fått några signaler om att det skulle vara svårt att få tag i förråd som uppfyller kraven för förvaring av explosiva varor.

Sprängkistan i sig är byggd med tillräckligt tjockt material, men låset uppfyller vanligtvis inte kraven i föreskrifterna för explosiva varor i begärlighetsgrad B.

Begärlighetsgrad B ska ha ett lås med skyddsnivå lägst motsvarande SS 3492. Är kravet på låset uppfyllt bör sprängkistan accepteras som förråd till explosiva varor i begärlighetsgrad B.

För stenspräckarpatroner utan tändare gäller kraven för förvaring av explosiva varor i begärlighetsgrad C enligt MSBFS 2019:1, 9 kap.

För stenspräckarpatroner med monterade tändare och för lösa tändare till stenspräckare gäller kraven för förvaring av explosiva varor i begärlighetsgrad B enligt MSBFS 2019:1, 9 kap.

Leverantören om man köper ett färdigt förråd. Om en sökande vill bygga ett eget förråd ligger bevisbördan hos denne.

Kravet på bokföring gäller sprängämnen, sprängkapslar eller detonerande stubin. Innehavet i varje enskilt förråd ska bokföras.

Den som hanterar identitetsmärkta explosiva varor för civilt bruk (sprängämnen, tändmedel, krut) ska dessutom föra register över varorna enligt bestämmelserna i 7 kap. MSBFS 2019:1. Detta registerhållningskrav gäller verksamhetens samlade innehav, inte innehållet i varje enskilt förråd.

Alltid, från minsta mängd.

Nej. Tillstånd till försäljning av explosiva varor prövas enligt LBE. Där föreskrivs inget samråd med fastighetsägaren.

Det är sökandens ansvar att skaffa fastighetsägarens tillåtelse att hantera explosiva varor i lokalerna.

Det är lämpligt att ge tillstånd för så lång tid som verksamheten förväntas pågå.

Ja, lagen säger det. Dock inte LBE utan lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden.

Bestämmelsen om mottagningsbevis kommer från lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden, 8 §. Där står inte uttryckt att ett sådant måste vara skriftligt men det står att myndigheten ska sända ett mottagningsbevis till sökanden när en fullständig ansökan har inkommit. ”Sändas” kan tolkas som att det ska vara skriftligt. Det går bra att sända mottagningsbeviset med e-post.

Om det skulle uppstå en tvist är det svårt att visa att mottagningsbevis sänts om det gjorts muntligt.

Det krävs tillstånd för förvaring av mer än 10 st. Tillståndsplikten gäller alltså för 11 st eller fler.

Privat industri med tillverkning av explosiva varor hamnar hos MSB, både tillstånd och tillsyn. Detta gäller oavsett åt vem företaget levererar.

Underhåll av produkter åt FM hamnar hos MSB.

Eventuell hantering av brandfarlig vara vid dessa företag prövas hos kommunen.

Ett civilt företag som tillverkar åt FM är civilt.

Om man har större förvaring än tillståndet gäller för och inte gör något åt det.

Riskgruppen bör alltid anges annars får man utgå från att det är 1.1.

Ja, om man redan har tillstånd till användning eller försäljning.

Oftast inte men det bör bedömas från fall till fall. Om sökanden kan visa protokoll från installationskontroll utförd av ackrediterat kontrollorgan kan detta oftast ersätta avsyningen.

Nej, det finns inte i lagen men vi brukar alltid skicka kopior av tillståndsbeslut för kännedom till både polisen och räddningstjänsten på orten.

Ja, om det är identitetsmärkta explosiva varor för civilt bruk (gäller sprängämnen, tändmedel och krut) som överlåts måste säljaren notera köparens och eventuell transportörs namn och adress samt varornas identitetsnummer. Reglerna för detta finns i 7 kap. MSBFS 2019:1.

För alla överlåtelser av explosiva varor av något slag gäller att säljaren måste kontrollera att köparen får ta emot varorna, d v s att de tillstånd som eventuellt krävs finns, innan de överlåts. Denna regel finns i 15 § LBE.

Det är polisen som ger tillstånd enligt ordningslagen, för arrangemang som t.ex. fyrverkerier och för sprängning inom tätbebyggt område.

Mottagaren av de explosiva varorna.

Det härstammar från ett EU-direktiv och det är kontrollaspekten man är ute efter.

Att myndigheterna ska veta var i samhället explosiva varor kan finnas.

Det är polisen. Lossning av explosiv vara omfattas av bestämmelserna för transport av farligt gods.

Det ska specificeras om det är till förråd och/eller arbetsplats. I övrigt är det inte specificerat till någon geografisk plats.

Nej, MSB tar bara över tillståndsprövning för annan hantering som sker i anslutning till tillverkning, bearbetning, behandling, destruktion, underhåll och återvinning. Se LBE 18 § punkt 1 och 2.