Vanliga frågor och svar om att planera krigsorganisation

Statliga myndigheter, kommuner och regioner ska fortsätta bedriva verksamhet så långt som möjligt under höjd beredskap och krig och i vissa fall även bedriva olika slags verksamheter som inte bedrivs i fredstid. En del arbetsuppgifter kommer se annorlunda ut och arbetet kan behöva göras under svåra förhållanden. Detsamma gäller också många företag. En bemannad, utrustad och övad krigsorganisation ger bättre förutsättningar för en organisation att upprätthålla sin verksamhet.

Krigsorganisationen ska underlätta för verksamheter för vilka det ställs särskilda krav på i krig. Det kan till exempel handla om en förändrad hotbild, tillkommande eller förändrade uppgifter, att verksamheten är viktig för att samhället ska fungera eller på grund av att verksamheten behövs för att civilbefolkningens nödvändiga behov ska kunna tillgodoses. Krigsorganisationen ska ha förmåga att uthålligt lösa sina krigsuppgifter vid höjd beredskap och krig.

Varje myndighet ska i sin verksamhet beakta totalförsvarets krav. I detta ingår att planera för att myndigheten under höjd beredskap ska fortsätta sin verksamhet så långt det är möjligt, med hänsyn till tillgången på personal och förhållandena i övrigt. Myndigheternas planering för totalförsvaret ska ske i samverkan med de statliga myndigheter, kommuner, regioner, sammanslutningar och näringsidkare som är berörda. Det framgår av 10 § förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap.

I 20 § samma förordning slås fast att beredskapsmyndigheter ska planera, öva och utbilda personal och därutöver ha de planer som i övrigt behövs för att under höjd beredskap kunna övergå till krigsorganisation, och planera för att, efter beslut av regeringen, kunna påskynda nödvändiga åtgärder inför höjd beredskap. För beredskapsmyndigheter finns det alltså författningskrav på att ha en krigsorganisation som snarast kan träda i kraft

Vid höjd beredskap ska kommuner och regioner vidta de särskilda åtgärder i fråga om planering och inriktning av verksamheten, tjänstgöring och ledighet för personal samt användning av tillgängliga resurser som är nödvändiga för att kunna fullgöra sina uppgifter inom totalförsvaret under rådande förhållanden. Det framgår av 7 § lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap.

Kommuner och regioner ska övergå till krigsorganisation vid högsta beredskap enligt 12 § förordningen (2015:1053) om totalförsvar och höjd beredskap.
Kommuner och regioner ska även ha de planer som behövs för att kunna upprätthålla sin verksamhet under höjd beredskap, vilket framgår av 4 § förordningen (2006:637) om kommuner och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Planerna ska innehålla uppgifter om den verksamhet som ska bedrivas under höjd beredskap, inklusive information om bland annat krigsorganisation och vilken personal som ska tjänstgöra i organisationen.

Det finns inga uttryckliga författningskrav för företag att ta fram och bemanna krigsorganisationer. Näringslivets ansvar regleras främst genom civilrättsligt bindande avtal med offentliga aktörer och som är ett resultat av offentlig upphandling eller auktorisationssystem. Vissa lagkrav kring beredskapsfrågor finns inom särskilda försörjningsområden, till exempel kopplat till beredskapslagring av olja. Lagkraven kan däremot komma att bli fler i takt med att den svenska beredskapen utvecklas.

Vidare finns det inte någon reglering av vilka företag som bör ta fram och bemanna krigsorganisationer. Denna bedömning får därför ske i samråd med berörda myndigheter. Information om hur offentliga organisationer ska involvera företag i sin beredskapsplanering finns i publikationen Planering för försörjning av varor och tjänster – En vägledning till myndigheter för en stärkt försörjningsberedskap (MSB 1765). På MSB:s webbplats finns information och stöd till dig som vill veta mer om företagens betydelse för Sveriges beredskap i kris och krig och information om hur ditt företag kan bli mindre sårbart.

Planering för försörjning av varor och tjänster – En vägledning till myndigheter för en stärkt försörjningsberedskap

Beredskap för företag

Varje aktör behöver göra en analys av vilka uppgifter som måste hanteras vid höjd beredskap, samt vilken organisation som krävs för att kunna utföra uppgifterna. För offentliga aktörer är en utgångspunkt i det svenska beredskapssystemet att den aktör som har ett ansvar under normala förhållanden behåller ansvaret även under en kris och vid höjd beredskap.

Den kallas ”ansvarsprincipen”. De lagar som reglerar myndigheters, kommuners eller regioners ansvarsområden och uppgifter i fredstid ska tillämpas också vid höjd beredskap. Därutöver finns det reglering som ställer upp särskilda uppgifter och förutsättningar inför och vid höjd beredskap.

Följande delar bör ingå i beskrivningen av krigsorganisationen:

• Vilka verksamheter som ska bedrivas och således ingå i krigsorganisationen, i prioriteringsordning, samt tydliggöra vilka verksamheter som inte ingår i krigsorganisationen.
• Krigsorganisationens ledningsorganisation och dess förmåga till extern samverkan.
• Vilka uppgifter som behöver kunna göras och vilka effekter som behöver kunna uppnås i samhället.
• Hur krigsorganisationen ska bemannas, bland annat genom att ta fram befattningsbeskrivningar och att analysera vilka roller som behöver förstärkas genom personal från till exempel frivilliga försvarsorganisationer.
• Hur arbetet ska utvecklas och förvaltas.
• En grund för struktur så att krigsorganisationen internt regelbundet (exempelvis dagligen eller flera gånger per dag) ska kunna dela information, skapa lägesbild, samverka, ta fram beslutsunderlag, olika tänkta framtida händelseförlopp, samt struktur för beslutsfattande och omprioriteringar.
• Struktur för extern samverkan (samlad lägesbild, perspektivförståelse, samsyn, underlag för beslut.
• Struktur för kommunikation till dem som berörs av organisationens verksamhet (exempelvis allmänheten).
• Struktur för introduktion av fler personer som resursförstärker organisationen löpande.

Anställningsavtalet fortsätter att gälla även under höjd beredskap. Det innebär att anställda ska fortsätta gå till sina arbeten, förutsatt att de inte är krigsplacerade inom Försvarsmakten med värnplikt, eller med civilplikt (se avsnitt ”Frågor och svar om krigsplacering” och ”Vad är krigsplacering?” nedan). Regeringen kan vid behov föreskriva om allmän tjänsteplikt. För att en individ ska omfattas av den allmänna tjänsteplikten krävs därutöver ett beslut på verksamhets- eller individnivå, som kan fattas av regeringen eller Arbetsförmedlingen. Allmän tjänsteplikt skärper tjänstgöringsskyldigheten (se avsnitt ”Frågor och svar om totalförsvarsplikt” och ”Vad är allmän tjänsteplikt?” nedan).

Nej.

Man har rätt att vara föräldraledig även i händelse av höjd beredskap (Arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262).

Enligt nuvarande lagstiftning (Arbetsrättslig beredskapslag (1987:1262) så är vård av sjuk närstående ett giltigt skäl för att vara tjänstledig.

Enligt lagen om totalförsvarsplikt avser ”krigsplacering” den placering som görs av totalförsvarspliktiga med värnplikt eller civilplikt. Begreppet krigsplacering används också för planeringsåtgärden att registrera personer hos Plikt- och prövningsverket. Det gäller dels personer som är rekryterade och utbildade av de frivilliga försvarsorganisationerna och som ska tjänstgöra hos en offentlig aktör vid höjd beredskap genom ett frivilligavtal, dels vissa anställda. Det senare har kommit att kallas ”krigsplacering med anställningsavtalet som grund”.

Krigsplacering med anställningsavtalet som grund är en planeringsåtgärd som handlar om var personer som kan tjänstgöra hos flera olika arbetsgivare ska arbeta under höjd beredskap. Krigsplacering med anställningsavtalet som grund är alltså inte samma sak som krigsplacering med värnplikt eller civilplikt. Till skillnad från krigsplacering med värnplikt eller civilplikt innebär krigsplacering med anställningsavtalet som grund ingen tjänstgöringsskyldighet. Den följer istället med anställningsavtalet och skärps vid eventuellt beslut om allmän tjänsteplikt som omfattar individen.

En person som krigsplacerats med anställningsavtalet som grund registreras hos Plikt- och prövningsverket och är då ianspråktagen av den organisationen.

Ja. Att vara krigsplacerad med stöd av anställningsavtalet betyder enbart att en organisation på förhand ianspråktagit en individ för tjänstgöring under höjd beredskap. Det rör sig alltså om en ren planeringsåtgärd som saknar rättsverkan för den enskilde, och att vara krigsplacerad med stöd av anställningsavtalet innebär ingen tjänstgöringsskyldighet (tjänstgöringsskyldigheten följer i stället av anställningsavtalet och i förekommande fall med den allmänna tjänsteplikten, om individen omfattas av den). Arbetsgivaren behöver därför inte fråga den anställde.

Ja.

Om mer än en arbetsgivare gör anspråk på samma individ för tjänstgöring under höjd beredskap ska ett samråd äga rum där de båda organisationerna ska komma fram till var individen gör störst nytta för totalförsvaret. Det finns i dagsläget ingen tredje part som avgör var individer gör störst nytta, eller några närmre bestämmelser eller rutiner för hur samrådet ska gå till.

Det finns ingen koppling mellan krigsplanering med anställningsavtalet som grund och tjänstgöringsskyldighet utifrån allmän tjänsteplikt.

Krigsplacering med anställningsavtalet som grund är en planeringsåtgärd som saknar rättsverkan för den enskilde (det vill säga den anställde), och det innebär ingen tjänstgöringsskyldighet. Skyldigheten att tjänstgöra följer av anställningsavtalet, inte krigsplaceringen. Beslut om allmänna tjänsteplikten som omfattar en anställd har däremot rättsverkan för den enskilde, där man kan dömas till böter eller fängelse om man bryter mot den. Av det skälet måste det vara tydligt om ett beslut om allmän tjänsteplikt omfattar den anställde, och ett sådant beslut måste också meddelas den anställde, exempelvis anslås på arbetsplatsen.

En krigsplacering med anställningsavtalet som grund är endast en planeringsåtgärd som syftar till att tydliggöra var en individ ska tjänstgöra om det finns flera möjliga arbetsgivare. En krigsplacering med anställningsavtalet som grund upphör vid avslutad anställning.

Ja, en arbetsgivare kan välja att avregistrera den som är krigsplacerad med anställningsavtalet som grund. Den anställde kommer då inte längre vara registrerad som ianspråktagen av arbetsgivaren i Plikt- och prövningsverkets register.