Hoppa över navigering, hoppa direkt till textinnehållet Hoppa till navigeringen Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsida Nyheter Webbkarta Sökfunktion Vanliga frågor och svar Hjälp Kontakt

Du verkar inte ha Adobe Flash Player installerat

Adobe Flash Player gör det möjligt att spela upp filmer och är gratis att installera på din dator. Installera Adobe Flash Player på

http://get.adobe.com/se/flashplayer/

Godkänn cookies

Den 1 juli 2011 förändrades lagen om elektronisk kommunikation (2003:389). Det innebär att du som besöker en webbplats aktivt måste samtycka till att webbplatsen använder så kallade cookies. Några cookies på MSB.se är nödvändiga för att webbplatsen ska fungera korrekt. Dessa har redan sparats på din dator. Övriga cookies används i vårt förbättringsarbete. Dem kan du godkänna här. Vad innebär detta?

Historik över lagar som ledde till farlig verksamhet i lagen om skydd mot olyckor

Tipsa om artikeln
De bestämmelser som finns angående farliga verksamheter idag har successivt förändrats sen 1974 års brandlag och 1987 års räddningstjänstlag.

1974 års brandlag

Med stöd av paragraf 15 i brandlagen kunde länsstyrelsen efter samråd med dåvarande produktkontrollnämnden föreskriva ägaren eller innehavaren till vissa anläggningar att hålla skälig beredskap med personal och utrustning.
 
De anläggningar som var aktuella då var de där dåvarande lagen om hälso- och miljöfarliga varor ägde tillämpning och där verksamheten utgjorde fara för att utflöde av vara skulle orsaka avsevärd skada på människor eller i miljön.

1987 års räddningstjänstlag – §43-anläggningar

I räddningstjänstlagens paragraf 43 infördes en direkt skyldighet för vissa anläggningar att hålla eller bekosta skälig beredskap. Det gällde anläggningar där verksamheten innebar fara för att en olyckshändelse skulle orsaka allvarliga skador på människor eller i miljön.
 
Tillämpningen breddades så att inte enbart anläggningar med hantering av kemiska produkter omfattades, utan även till exempel dammar, kärntekniska anläggningar med flera. Genom en direkt skrivning i paragraf 43 kom även vissa flygplatser att omfattas.
 
Kommunen ålades att föra in uppgifter om så kallade paragraf 43-anläggningar i sina räddningstjänstplaner och utövade också tillsynen över bestämmelserna.
 
Räddningsverket gav ut allmänna råd och kommentarer till paragraf 43 i räddningstjänstlagen vid två tillfällen genom SRVFS 1989:2 och SRVFS 1994:2.
 
Tillsammans med vissa myndighetsföreskrifter från Naturvårdsverket, dåvarande Arbetarskyddsstyrelsen och Räddningsverket uppfyllde Sverige med paragraf 43 i räddningstjänstlagen och följdbestämmelserna EU:s Seveso I-direktiv. Det var innan Sverige införde den så kallade Sevesolagstiftningen år 1999 för att uppfylla EU:s Seveso II-direktiv som kom år 1996.

2004 års lag om skydd mot olyckor – farlig verksamhet

I förarbetena till lagen om skydd mot olyckor konstaterades att tillämpningen av paragraf 43 i räddningstjänstlagen varierade för mycket i landet. Därför bestämdes att länsstyrelsen återigen skulle få ansvaret att efter samråd med kommunen besluta om vilka anläggningar som ska vara så kallad farlig verksamhet.
 
Bedömningarna skulle nu bli mer likartade. I övrigt kan man i stort sett säga att det inte skedde några förändringar i sak jämfört med bestämmelserna i räddningstjänstlagstiftningen. Endast mindre justeringar i texten genomfördes och begreppet farlig verksamhet infördes i 2 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor för dessa anläggningar.
 
Kommunen bedriver alltjämt tillsynen över bestämmelserna.
 
Räddningsverket gav ut ett reviderat allmänt råd i maj 2004, SRVFS 2004:8. MSB gav ut nya allmänna råd i mars 2014 genom MSBFS 2014:2.
 
Publicerad: 2009-11-04 kl. 16:02 | Senast granskad:2014-03-05 kl. 10:54
Kontakt:

Rapportera olyckor