Brandsläckare

Den stora nackdelen är att pulver smutsar ner. Pulvret är extremt finfördelat och tränger in i alla utrymmen. Därför bör man inte släcka med pulver i rum med känslig elektronisk utrustning eller annat som kan ta skada. Pulvret leder däremot inte ström, vilket medför att det går att släcka bränder i elektriska apparater utan att riskera att skada sig.

Pulver som klarar båda sorterna kallas glödbrandpulver och är det bästa valet. Det finns även släckare med särskilt pulver som kan släcka bränder i metaller som litium, magnesium, natrium och aluminium. Pulversläckare finns klassade för olika typer av bränder, till exempel ABC.

Som släckredskap i lägenhet, villa och fritidshus rekommenderas i första hand 6kg pulversläckare. Pulversläckaren ska vara godkänd enligt SS EN 3-7 och helst med en hög effektivitetsklass, till exempel 43A 233B C eller högre.

Rekommendationer för pulversläckare i bostäder

Koldioxid, liksom övriga gaser, är inte något särskilt effektivt släckmedel. En 6kg koldioxidsläckare räcker för att släcka en brand i en frityrgryta i ett restaurangkök eller en mindre brand i ett ställverk.

Fördelen med koldioxiden är att den inte smutsar ner. Koldioxidsläckare är därför lämpliga att ha i exempelvis restaurangkök och telestationer. Gasen leder inte elektrisk ström och kan därför användas i till exempel ställverk.

Det man behöver tänka på vid släckning med koldioxid är att branden kan flamma upp igen om koldioxiden hinner försvinna innan det släckta föremålet hunnit svalna tillräckligt. Släcker man en brand i matfett behöver den som släcker vara varsam så det inte stänker fett på omgivningen.

Mot bränder i fibrösa ämnen fungerar skumsläckaren ungefär som en vattensläckare, fast den kyler glödhärden något effektivare (men fortfarande klarar en nio liters skumsläckare bara att släcka ungefär en hälften så stor brand som en sex kilos pulversläckare). Vid användning mot bränder i till exempel bensin kommer skummet att flyta ut över vätskan och därmed kommer skummet mellan bränslet och flammorna och branden slocknar.

Vatten och skum är elektriskt ledande och man bör därför om möjligt se till att dra ur sladden till brinnande elektriska apparater innan man släcker med skum eller vatten. Det finns även skumsläckare som är godkända för släckning mot brand i elektrisk utrustning upp till 1 000 V.

Tio liter vatten från en handbrandsläckare klarar teoretiskt av en större brand. Men då gäller det att placera vattnet rätt. Det som ligger kvar på golvet efteråt och inte har förångats har bara gjort begränsad nytta.

Vatten är elektriskt ledande och därför bör man om möjligt se till att dra ur sladden till brinnande elektriska apparater innan man släcker med vatten.

Mot bränder i bensin och andra petroleumprodukter har vatten dålig effekt. Bensin och olja flyter på vatten vilket gör att det fortsätter att brinna.

Mot heta oljor, exempelvis överhettad matolja, kan det vara livsfarligt att använda vatten. De första vattendropparna som når oljan förångas explosionsartat och det blir en våldsam överkokning och brinnande olja kastas åt alla håll.

Brinnande fett har en temperatur på runt 400 grader medan självantändningstemperaturen ligger på runt 330-340 grader. Det leder till återantändning om man inte lyckas kyla fettet tillräckligt.

Fettbrandsläckare kan även användas mot A-brand (fibrösa material som till exempel trä och textilier) men har då ofta en mycket lägre effektivitet jämfört med pulver- eller skumsläckare. Fettsläckaren lämpar sig därför bäst bara mot fettbrand.

Haloner är effektiva som släckmedel men skadliga för miljön då de bryter ner ozonskiktet. Därför regleras användningen genom lagstiftning.

Generellt sett är hantering, försäljning eller omladdning av halonsläckare förbjuden. Men det finns vissa undantag, bland annat för militära farkoster eller anläggningar.

Slangen måste däremot vara formstyv för att den ska fungera även utan att man dragit ut hela slanglängden. Det krävs också att den verkligen räcker till alla delar av byggnaden som ska skyddas och att den är inkopplad inomhus så att den inte fryser.

Har du egen brunn rekommenderas en handbrandsläckare (företrädesvis med minst 6 kg pulver i stället för vatten) före vattenslangen på grund av att en brand i exempelvis elapparater kan få huvudsäkringar att gå sönder, vilket i sin tur kan medföra att inget vatten kommer ur slangen när det som bäst behövs.

Vatten är elektriskt ledande och man bör därför om möjligt se till att dra ur sladden till brinnande elektriska apparater innan man släcker med vatten.

Majoriteten av alla handbrandsläckare är röda. Röd är även den färg som tillåts i standarden för egenskaper, funktionskrav och provningsmetoder för handbrandsläckare (SS-EN 3-7:2004+A1:2007). Detta för att man lätt ska kunna upptäcka den i händelse av brand. I en stressad situation behövs assistans för att underlätta ett snabbt och korrekt ingripande - detta innefattar även varselfärg och tydliga instruktioner.

På allmänna platser och arbetsplatser där det finns krav på att brandskyddsutrustning ska finnas anser MSB att handbrandsläckare ska vara röda. Personer som vistas i nämnda miljöer kan inte förväntas veta exakt var en handbrandsläckare är placerad och den röda färgen tillsammans med skyltning vägleder användaren.

Annan färg på brandsläckare för bostäder

Efterfrågan på ”designade” handbrandsläckare har ökat. MSB ser positivt på den trend av ökat intresse för brandskyddsfrågor som finns i samhället.

Bakgrunden till större efterfrågan på alternativa färger är att många uppfattar de röda brandsläckarna som mindre estetiskt tilltalande och vill inte placera dem på en framträdande plats i hemmet. Alternativen till att placera en röd brandsläckare på lämplig plats hemma är att den göms i ett skåp eller motsvarande alternativt att inte köpa någon släckare alls.

En privatperson kan förväntas känna till var hen har placerat sin handbrandsläckare i sitt eget hem och nyttan av att ha en rödfärgad släckare blir inte lika påtaglig. MSB ser större nytta av att privatpersoner hellre har en strategiskt placerad handbrandsläckare som inte är röd än att den göms undan eller inte införskaffas alls.

Väljer man att saluföra handbrandsläckare som inte är röda ska det framgå att produkten endast är till för privat bruk i hemmamiljö där användaren kan förväntas veta var släckaren är placerad. Släckaren ska i alla andra aspekter utom färgval uppfylla kraven enligt nämnd standard och instruktionstexten för släckaren ska tydligt kontrastera mot aktuell bakgrundsfärg.

Rutinkontroll utförd av innehavare

Släckaren ska granskas regelbundet av innehavaren. Det rekommenderas att nedanstående punkter kontrolleras varje med tidsintervaller om en till tre månader.

• Släckaren är placerad synligt på avsedd plats.
• Släckaren är inte blockerad.
• Släckarens användningsinstruktion är vänd utåt och fullt läsbar.
• Släckaren är inte uppenbart skadad.
• Släckarens tryckindikator (där så är tillämpligt) visar rätt tryck.
• Släckaren är plomberad.

Underhåll utfört av serviceman

Den här servicen innebär en lite mer omfattande översyn. Tidpunkten för första underhåll av serviceman ska följa tillverkarens anvisning och därefter rekommenderas att underhåll generellt utförs årligen. Beroende på i vilken miljö släckaren befinner sig, kan kortare eller längre intervall vara befogat. 

Verkstadsgenomgång

En verkstadsgenomgång innefattar utöver de punkter som ingår i underhåll utfört av serviceman, även demontering av släckaren samt tömning av dess innehåll och byte av släckmedel. Rekommenderat tidsintervall för den här typen av service är:

• Vätskesläckare vart femte år.
• Pulver- och koldioxidsläckare vart tionde år.

Det finns provbål för bestämning av effektivitetsklasser för bränder i fasta material (klass A-brand), bränder i vätskor (klass B-brand) samt brand i matfett  (klass F-brand). För gasbränder (klass C-brand) finns bara en generell klassning för huruvida släckare är lämplig eller inte. Den ges efter tillverkarens omdöme och kan bara ges till pulversläckare som dessutom har erhållit effektivitetsklass i klass B eller A & B. Metallbränder (D-bränder) regleras inte i SS-EN 3-7 då det är omöjligt att göra ett representativt provbål. En metallbrand är specifik med hänsyn taget till metallens art, form och brandens förlopp.

Provbål  och effektivitetsklasser för A-brand

Ett provbål för A-brand består av staplade trästavar där bålet är 5x5 decimeter samt har en längd i dm som motsvarar effektivitetsklassen. Exempelvis motsvarar effektivitetsklass 13A ett virkesbål som är 0,5 meter högt, 0,5 meter brett och 1,3 meter långt.
 
De effektivitetsklasser som finns för A-brand är:

• 5A
• 13A
• 21A
• 27A
• 34A
• 43A
• 55A

Provbål och effektivitetsklass för B-brand

Ett provbål för B-brand består av ett cirkulärt plåtkärl med 2/3 heptan och 1/3 vatten. Siffran i effektivitetsklassen anger storleken på provbålet och representerar den totala mängden vätska i liter, men även radien på provbålet i kvadrat.

De klasser som finns är:

• 21B
• 34B
• 55B
• 70B
• 89B
• 113B
• 144B
• 183B
• 233B

Provbål och effektivitetsklass F-brand

Ett provbål för F-brand består av ett fat med vegetabilisk olja som upphettas till självantändning (330-380 grader). Siffran i effektivitetsklassen motsvarar mängden olja i liter.

De effektivitetsklasser som finns är:

• 5F
• 25F
• 40F
• 75F