Ras och skred

Var inträffar skred och ras?

• Skred sker ofta i sluttningar och slänter, i synnerhet om lermarken sluttar mot ett vattendrag.
• Ras sker ofta i branta bergsslänter samt i grus- och sandbranter längs vattendrag.

Jordskred i ler- och siltområden inträffar vanligen under högsta kustlinjen och i anslutning till vattendrag, sjöar och kustlinjer. Knappt fem procent av Sveriges landyta utgörs av lermark. Skredens fördelning inom lermarken är ojämn och vissa regioner är hårdare drabbade än andra.

Huvuddelen av landets lerskred har inträffat inom Västra Götalands län, Värmlands län, Östergötlands län och Västernorrlands län.
Jordskred i morän (moränskred) är vanligast i fjällterräng men kan sparsamt uppträda även i andra delar av landet med branta slänter i morän.

Ras

Ras inträffar i branta bergsslänter, bergsslänter med vittrat eller sprickigt berg, nipor längs älvarna i norra och mellersta Sverige, branta slänter med blockrik och/eller grovkornig morän och i branta slänter i grus- och sandavlagringar.

Ansvaret för frågor kring skred och ras ligger på tre olika nivåer i samhället, den enskilda människan, kommunen och staten.

• Den enskilde har ett primärt ansvar för att skydda sitt liv och sin egendom samt att inte orsaka olyckor. I första hand vilar det på den enskilde att själv vidta och bekosta åtgärder för att förhindra och begränsa olyckor. Först när en olycka inträffar eller det finns en överhängande fara för en olycka och den enskilde själv eller med anlitande av någon annan inte kan klara av situationen är det samhällets skyldighet att ingripa om det framstår som rimligt att samhället ska göra det.
• Kommunen har bland annat ansvar för den fysiska planeringen och för räddningstjänst. Enligt lagen om skydd mot olyckor (LSO 3 kapitlet 8 §) ska kommunen ta fram handlingsprogram för skydd mot olyckor och räddningstjänstens operativa verksamhet. Detta gäller även för naturolyckor. I programmet ska anges målet för kommunens verksamhet samt de risker för olyckor som finns i kommunen och som kan leda till räddningsinsatser. Där ska också anges hur kommunens förebyggande verksamhet är ordnad och hur den planeras.
• Staten och myndigheter utarbetar lagstiftningar, stödjer med geologiska kartor, översiktliga karteringar och stabilitetsutredningar, bidrag och ersättningar samt utgör remissinstans vid stabilitetsfrågor.

Vem kan jag fråga om vad?

• Kommunen: vid tecken på begynnande skred eller ras, kontakta räddningstjänsten i din kommun. Vid frågor om stabilitetsförhållanden vänd dig till din kommuns tekniska kontor. 
• Statens geotekniska institut: svarar på frågor rörande slänters stabilitet. Vid inträffade skred eller befarad skredrisk biträder SGI:s tjänsteman i beredskap (TIB) kommunens räddningstjänst med sakkunnig geoteknisk rådgivning.
  

  Statens geotekniska institut

• Sveriges geologiska undersökning (SGU): svarar på frågor om berg, jord och grundvatten. SGU:s information kan användas som underlag vid planering och byggande.
  

  Sveriges geologiska undersökning

• MSB: svarar på frågor om stabilitetskarteringar och statsbidrag till förebyggande åtgärder mot naturolyckor.

Vid tecken på begynnande skred bör du kontakta din kommun. I akuta situationer kontakta din lokala räddningstjänst. Skred och ras sker ofta utan förvarning men innan dess kan det förekomma rörelser i marken. Här är några tecken som kan tyda på begynnande skred eller ras.

Färska erosionsskador i slänter mot vattendrag.

Plötsliga sprickor och sättningar i marken.

Brott på ledningar och kablar i marken.

Träd och stolpar som börjar luta.

Valet av förebyggande åtgärd beror på vad man har problem med. Åtgärden måste väljas med hänsyn till förhållandena i den aktuella slänten, tillgängligt utrymme och ekonomi. Dessutom måste hänsyn tas till kultur-, miljö- och naturintressen.

Man bör även se över vilka konsekvenser ett skred kan få samt och väga detta mot kostnaderna för åtgärden. Ibland är det samhällsekonomiskt billigast och mest säkert att utrymma och riva hotade hus.
 
Det är viktigt att valet av förstärkningsåtgärd syftar till att motverka den egentliga orsaken till den otillfredsställande stabiliteten.

En slänt som inte har tillräcklig stabilitet kan vara för hög (H) och brant (n) eller utsatt för för stor belastning (q) i förhållande till sin skjuvhållfasthet (Tf). Förstärkningsåtgärden går ut på att förändra en eller flera av dessa parametrar.